¹Ty jag vill säga eder detta, mina bröder: Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;

¹Now I would not have you ignorant, brothers, that our fathers were all under the cloud, and all passed through the sea;

²alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;

²and were all baptized into Moses in the cloud and in the sea;

³alla åto de samma andliga mat,

³and all ate the same spiritual food;

⁴och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.

⁴and all drank the same spiritual drink. For they drank of a spiritual rock that followed them, and the rock was Christ.

⁵Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju nedgjorda i öknen.

⁵However with most of them, God was not well pleased, for they were overthrown in the wilderness.

⁶Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.

⁶Now these things were our examples, to the intent we should not lust after evil things, as they also lusted.

⁷Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»

⁷Neither be idolaters, as some of them were. As it is written, “The people sat down to eat and drink, and rose up to play.” Exodus 32:6

⁸Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.

⁸Neither let us commit sexual immorality, as some of them committed, and in one day twenty-three thousand fell.

⁹Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.

⁹Neither let us test the Lord, as some of them tested, and perished by the serpents.

¹⁰Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock blevo dödade av »Fördärvaren».

¹⁰Neither grumble, as some of them also grumbled, and perished by the destroyer.

¹¹Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå oss.

¹¹Now all these things happened to them by way of example, and they were written for our admonition, on whom the ends of the ages have come.

¹²Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.

¹²Therefore let him who thinks he stands be careful that he doesn’t fall.

¹³Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den.

¹³No temptation has taken you except what is common to man. God is faithful, who will not allow you to be tempted above what you are able, but will with the temptation also make the way of escape, that you may be able to endure it.

¹⁴Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.

¹⁴Therefore, my beloved, flee from idolatry.

¹⁵Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger.

¹⁵I speak as to wise men. Judge what I say.

¹⁶Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?

¹⁶The cup of blessing which we bless, isn’t it a sharing of the blood of Christ? The bread which we break, isn’t it a sharing of the body of Christ?

¹⁷Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.

¹⁷Because there is one loaf of bread, we, who are many, are one body; for we all partake of the one loaf of bread.

¹⁸Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret?

¹⁸Consider Israel according to the flesh. Don’t those who eat the sacrifices participate in the altar?

¹⁹Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting?

¹⁹What am I saying then? That a thing sacrificed to idols is anything, or that an idol is anything?

²⁰Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna.

²⁰But I say that the things which the Gentiles sacrifice, they sacrifice to demons, and not to God, and I don’t desire that you would have fellowship with demons.

²¹I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.

²¹You can’t both drink the cup of the Lord and the cup of demons. You can’t both partake of the table of the Lord, and of the table of demons.

²²Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?

²²Or do we provoke the Lord to jealousy? Are we stronger than he?

²³»Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.

²³“All things are lawful for me,” but not all things are profitable. “All things are lawful for me,” but not all things build up.

²⁴Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.

²⁴Let no one seek his own, but each one his neighbor’s good.

²⁵Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

²⁵Whatever is sold in the butcher shop, eat, asking no question for the sake of conscience,

²⁶Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».

²⁶for “the earth is the Lord’s, and its fullness.” Psalm 24:1

²⁷Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom.

²⁷But if one of those who don’t believe invites you to a meal, and you are inclined to go, eat whatever is set before you, asking no questions for the sake of conscience.

²⁸Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken till känna, och för samvetets skull --

²⁸But if anyone says to you, “This was offered to idols,” don’t eat it for the sake of the one who told you, and for the sake of conscience. For “the earth is the Lord’s, and all its fullness.”

²⁹jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?

²⁹Conscience, I say, not your own, but the other’s conscience. For why is my liberty judged by another conscience?

³⁰Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva smädad för det som jag tackar Gud för?

³⁰If I partake with thankfulness, why am I denounced for that for which I give thanks?

³¹Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I gören, så gören allt till Guds ära.

³¹Whether therefore you eat, or drink, or whatever you do, do all to the glory of God.

³²Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar eller för greker eller för Guds församling;

³²Give no occasions for stumbling, either to Jews, or to Greeks, or to the assembly of God;

³³varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva frälsta.

³³even as I also please all men in all things, not seeking my own profit, but the profit of the many, that they may be saved.