1Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
1Be imitators of me, even as I also am of Christ.
2Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
2Now I praise you, brothers, that you remember me in all things, and hold firm the traditions, even as I delivered them to you.
3Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
3But I would have you know that the head of every man is Christ, and the head of the woman is the man, and the head of Christ is God.
4Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
4Every man praying or prophesying, having his head covered, dishonors his head.
5Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
5But every woman praying or prophesying with her head unveiled dishonors her head. For it is one and the same thing as if she were shaved.
6Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
6For if a woman is not covered, let her also be shorn. But if it is shameful for a woman to be shorn or shaved, let her be covered.
7En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
7For a man indeed ought not to have his head covered, because he is the image and glory of God, but the woman is the glory of the man.
8Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
8For man is not from woman, but woman from man;
9Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
9for neither was man created for the woman, but woman for the man.
10Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
10For this cause the woman ought to have authority on her head, because of the angels.
11Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
11Nevertheless, neither is the woman independent of the man, nor the man independent of the woman, in the Lord.
12Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
12For as woman came from man, so a man also comes through a woman; but all things are from God.
13Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
13Judge for yourselves. Is it appropriate that a woman pray to God unveiled?
14Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
14Doesn’t even nature itself teach you that if a man has long hair, it is a dishonor to him?
15men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
15But if a woman has long hair, it is a glory to her, for her hair is given to her for a covering.
16Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
16But if any man seems to be contentious, we have no such custom, neither do God’s assemblies.
17Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
17But in giving you this command, I don’t praise you, that you come together not for the better but for the worse.
18Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
18For first of all, when you come together in the assembly, I hear that divisions exist among you, and I partly believe it.
19Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
19For there also must be factions among you, that those who are approved may be revealed among you.
20När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
20When therefore you assemble yourselves together, it is not the Lord’s supper that you eat.
21ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
21For in your eating each one takes his own supper first. One is hungry, and another is drunken.
22Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
22What, don’t you have houses to eat and to drink in? Or do you despise God’s assembly, and put them to shame who don’t have? What shall I tell you? Shall I praise you? In this I don’t praise you.
23Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
23For I received from the Lord that which also I delivered to you, that the Lord Jesus on the night in which he was betrayed took bread.
24och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
24When he had given thanks, he broke it, and said, “Take, eat. This is my body, which is broken for you. Do this in memory of me.”
25Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
25In the same way he also took the cup, after supper, saying, “This cup is the new covenant in my blood. Do this, as often as you drink, in memory of me.”
26Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
26For as often as you eat this bread and drink this cup, you proclaim the Lord’s death until he comes.
27Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
27Therefore whoever eats this bread or drinks the Lord’s cup in a way unworthy of the Lord will be guilty of the body and the blood of the Lord.
28Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
28But let a man examine himself, and so let him eat of the bread, and drink of the cup.
29Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
29For he who eats and drinks in an unworthy way eats and drinks judgment to himself, if he doesn’t discern the Lord’s body.
30Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
30For this cause many among you are weak and sickly, and not a few sleep.
31Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
31For if we discerned ourselves, we wouldn’t be judged.
32Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
32But when we are judged, we are punished by the Lord, that we may not be condemned with the world.
33Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
33Therefore, my brothers, when you come together to eat, wait for one another.
34Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
34But if anyone is hungry, let him eat at home, lest your coming together be for judgment. The rest I will set in order whenever I come.