¹Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

¹If I speak with the languages of men and of angels, but don’t have love, I have become sounding brass, or a clanging cymbal.

²Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

²If I have the gift of prophecy, and know all mysteries and all knowledge; and if I have all faith, so as to remove mountains, but don’t have love, I am nothing.

³Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

³If I dole out all my goods to feed the poor, and if I give my body to be burned, but don’t have love, it profits me nothing.

⁴Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

⁴Love is patient and is kind; love doesn’t envy. Love doesn’t brag, is not proud,

⁵Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

⁵doesn’t behave itself inappropriately, doesn’t seek its own way, is not provoked, takes no account of evil;

⁶Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

⁶doesn’t rejoice in unrighteousness, but rejoices with the truth;

⁷Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

⁷bears all things, believes all things, hopes all things, endures all things.

⁸Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

⁸Love never fails. But where there are prophecies, they will be done away with. Where there are various languages, they will cease. Where there is knowledge, it will be done away with.

⁹Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

⁹For we know in part, and we prophesy in part;

¹⁰men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

¹⁰but when that which is complete has come, then that which is partial will be done away with.

¹¹När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

¹¹When I was a child, I spoke as a child, I felt as a child, I thought as a child. Now that I have become a man, I have put away childish things.

¹²Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

¹²For now we see in a mirror, dimly, but then face to face. Now I know in part, but then I will know fully, even as I was also fully known.

¹³Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

¹³But now faith, hope, and love remain—these three. The greatest of these is love.