¹Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.

¹For we know that if the earthly house of our tent is dissolved, we have a building from God, a house not made with hands, eternal, in the heavens.

²Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;

²For most certainly in this we groan, longing to be clothed with our habitation which is from heaven;

³ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.

³if so be that being clothed we will not be found naked.

⁴Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.

⁴For indeed we who are in this tent do groan, being burdened; not that we desire to be unclothed, but that we desire to be clothed, that what is mortal may be swallowed up by life.

⁵Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.

⁵Now he who made us for this very thing is God, who also gave to us the down payment of the Spirit.

⁶Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;

⁶Therefore we are always confident and know that while we are at home in the body, we are absent from the Lord;

⁷ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.

⁷for we walk by faith, not by sight.

⁸Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.

⁸We are courageous, I say, and are willing rather to be absent from the body, and to be at home with the Lord.

⁹Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.

⁹Therefore also we make it our aim, whether at home or absent, to be well pleasing to him.

¹⁰Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.

¹⁰For we must all be revealed before the judgment seat of Christ; that each one may receive the things in the body, according to what he has done, whether good or bad.

¹¹Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.

¹¹Knowing therefore the fear of the Lord, we persuade men, but we are revealed to God; and I hope that we are revealed also in your consciences.

¹²Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.

¹²For we are not commending ourselves to you again, but speak as giving you occasion of boasting on our behalf, that you may have something to answer those who boast in appearance, and not in heart.

¹³Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.

¹³For if we are beside ourselves, it is for God. Or if we are of sober mind, it is for you.

¹⁴Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.

¹⁴For the love of Christ constrains us; because we judge thus, that one died for all, therefore all died.

¹⁵Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.

¹⁵He died for all, that those who live should no longer live to themselves, but to him who for their sakes died and rose again.

¹⁶Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.

¹⁶Therefore we know no one after the flesh from now on. Even though we have known Christ after the flesh, yet now we know him so no more.

¹⁷Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!

¹⁷Therefore if anyone is in Christ, he is a new creation. The old things have passed away. Behold, all things have become new.

¹⁸Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.

¹⁸But all things are of God, who reconciled us to himself through Jesus Christ, and gave to us the ministry of reconciliation;

¹⁹Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.

¹⁹namely, that God was in Christ reconciling the world to himself, not reckoning to them their trespasses, and having committed to us the word of reconciliation.

²⁰Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.

²⁰We are therefore ambassadors on behalf of Christ, as though God were entreating by us: we beg you on behalf of Christ, be reconciled to God.

²¹Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

²¹For him who knew no sin he made to be sin on our behalf; so that in him we might become the righteousness of God.