¹Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.

¹James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes which are in the Dispersion: Greetings.

²Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,

²Count it all joy, my brothers The word for “brothers” here and where context allows may also be correctly translated “brothers and sisters” or “siblings.” , when you fall into various temptations,

³och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.

³knowing that the testing of your faith produces endurance.

⁴Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.

⁴Let endurance have its perfect work, that you may be perfect and complete, lacking in nothing.

⁵Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.

⁵But if any of you lacks wisdom, let him ask of God, who gives to all liberally and without reproach; and it will be given to him.

⁶Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.

⁶But let him ask in faith, without any doubting, for he who doubts is like a wave of the sea, driven by the wind and tossed.

⁷En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --

⁷For let that man not think that he will receive anything from the Lord.

⁸en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.

⁸He is a double-minded man, unstable in all his ways.

⁹Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.

⁹But let the brother in humble circumstances glory in his high position;

¹⁰Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.

¹⁰and the rich, in that he is made humble, because like the flower in the grass, he will pass away.

¹¹Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.

¹¹For the sun arises with the scorching wind, and withers the grass, and the flower in it falls, and the beauty of its appearance perishes. So also will the rich man fade away in his pursuits.

¹²Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.

¹²Blessed is the man who endures temptation, for when he has been approved, he will receive the crown of life, which the Lord promised to those who love him.

¹³Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.

¹³Let no man say when he is tempted, “I am tempted by God,” for God can’t be tempted by evil, and he himself tempts no one.

¹⁴Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.

¹⁴But each one is tempted, when he is drawn away by his own lust, and enticed.

¹⁵Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.

¹⁵Then the lust, when it has conceived, bears sin; and the sin, when it is full grown, brings forth death.

¹⁶Faren icke vilse, mina älskade bröder.

¹⁶Don’t be deceived, my beloved brothers.

¹⁷Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.

¹⁷Every good gift and every perfect gift is from above, coming down from the Father of lights, with whom can be no variation, nor turning shadow.

¹⁸Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.

¹⁸Of his own will he brought us forth by the word of truth, that we should be a kind of first fruits of his creatures.

¹⁹Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.

¹⁹So, then, my beloved brothers, let every man be swift to hear, slow to speak, and slow to anger;

²⁰Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.

²⁰for the anger of man doesn’t produce the righteousness of God.

²¹Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.

²¹Therefore, putting away all filthiness and overflowing of wickedness, receive with humility the implanted word, which is able to save your souls or, preserve your life. .

²²Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.

²²But be doers of the word, and not only hearers, deluding your own selves.

²³Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:

²³For if anyone is a hearer of the word and not a doer, he is like a man looking at his natural face in a mirror;

²⁴när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.

²⁴for he sees himself, and goes away, and immediately forgets what kind of man he was.

²⁵Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.

²⁵But he who looks into the perfect law of freedom, and continues, not being a hearer who forgets, but a doer of the work, this man will be blessed in what he does.

²⁶Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.

²⁶If anyone among you thinks himself to be religious while he doesn’t bridle his tongue, but deceives his heart, this man’s religion is worthless.

²⁷En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.

²⁷Pure religion and undefiled before our God and Father is this: to visit the fatherless and widows in their affliction, and to keep oneself unstained by the world.