¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¹Then Eliphaz the Temanite answered,

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

²“Should a wise man answer with vain knowledge, and fill himself with the east wind?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

³Should he reason with unprofitable talk, or with speeches with which he can do no good?

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁴Yes, you do away with fear, and hinder devotion before God.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁵For your iniquity teaches your mouth, and you choose the language of the crafty.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁶Your own mouth condemns you, and not I. Yes, your own lips testify against you.

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁷“Are you the first man who was born? Or were you brought forth before the hills?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁸Have you heard the secret counsel of God? Do you limit wisdom to yourself?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

⁹What do you know, that we don’t know? What do you understand, which is not in us?

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹⁰With us are both the gray-headed and the very aged men, much elder than your father.

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹¹Are the consolations of God too small for you, even the word that is gentle toward you?

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹²Why does your heart carry you away? Why do your eyes flash,

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹³That you turn your spirit against God, and let such words go out of your mouth?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁴What is man, that he should be clean? What is he who is born of a woman, that he should be righteous?

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁵Behold, he puts no trust in his holy ones. Yes, the heavens are not clean in his sight;

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁶how much less one who is abominable and corrupt, a man who drinks iniquity like water!

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁷“I will show you, listen to me; that which I have seen I will declare:

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁸(Which wise men have told by their fathers, and have not hidden it;

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

¹⁹to whom alone the land was given, and no stranger passed among them):

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²⁰the wicked man writhes in pain all his days, even the number of years that are laid up for the oppressor.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²¹A sound of terrors is in his ears. In prosperity the destroyer shall come on him.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²²He doesn’t believe that he shall return out of darkness. He is waited for by the sword.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²³He wanders abroad for bread, saying, ‘Where is it?’ He knows that the day of darkness is ready at his hand.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁴Distress and anguish make him afraid. They prevail against him, as a king ready to the battle.

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁵Because he has stretched out his hand against God, and behaves himself proudly against the Almighty;

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁶he runs at him with a stiff neck, with the thick shields of his bucklers;

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁷because he has covered his face with his fatness, and gathered fat on his thighs.

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁸He has lived in desolate cities, in houses which no one inhabited, which were ready to become heaps.

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

²⁹He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall their possessions be extended on the earth.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³⁰He shall not depart out of darkness. The flame shall dry up his branches. By the breath of God’s mouth shall he go away.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³¹Let him not trust in emptiness, deceiving himself; for emptiness shall be his reward.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³²It shall be accomplished before his time. His branch shall not be green.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³³He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive tree.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁴For the company of the godless shall be barren, and fire shall consume the tents of bribery.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

³⁵They conceive mischief, and bring forth iniquity. Their heart prepares deceit.”