¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Then Job answered,

²Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

²“Even today my complaint is rebellious. His hand is heavy in spite of my groaning.

³Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

³Oh that I knew where I might find him! That I might come even to his seat!

⁴Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

⁴I would set my cause in order before him, and fill my mouth with arguments.

⁵Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

⁵I would know the words which he would answer me, and understand what he would tell me.

⁶Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

⁶Would he contend with me in the greatness of his power? No, but he would listen to me.

⁷Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

⁷There the upright might reason with him, so I should be delivered forever from my judge.

⁸Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

⁸“If I go east, he is not there; if west, I can’t find him;

⁹har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

⁹He works to the north, but I can’t see him. He turns south, but I can’t catch a glimpse of him.

¹⁰Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

¹⁰But he knows the way that I take. When he has tried me, I shall come forth like gold.

¹¹Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

¹¹My foot has held fast to his steps. I have kept his way, and not turned aside.

¹²Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

¹²I haven’t gone back from the commandment of his lips. I have treasured up the words of his mouth more than my necessary food.

¹³Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

¹³But he stands alone, and who can oppose him? What his soul desires, even that he does.

¹⁴Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

¹⁴For he performs that which is appointed for me. Many such things are with him.

¹⁵Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

¹⁵Therefore I am terrified at his presence. When I consider, I am afraid of him.

¹⁶Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

¹⁶For God has made my heart faint. The Almighty has terrified me.

¹⁷ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

¹⁷Because I was not cut off before the darkness, neither did he cover the thick darkness from my face.