¹Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.

¹He entered and was passing through Jericho.

²Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.

²There was a man named Zacchaeus. He was a chief tax collector, and he was rich.

³Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.

³He was trying to see who Jesus was, and couldn’t because of the crowd, because he was short.

⁴Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.

⁴He ran on ahead, and climbed up into a sycamore tree to see him, for he was to pass that way.

⁵När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus.»

⁵When Jesus came to the place, he looked up and saw him, and said to him, “Zacchaeus, hurry and come down, for today I must stay at your house.”

⁶Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.

⁶He hurried, came down, and received him joyfully.

⁷Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för att gästa hos en syndare.»

⁷When they saw it, they all murmured, saying, “He has gone in to lodge with a man who is a sinner.”

⁸Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.

⁸Zacchaeus stood and said to the Lord, “Behold, Lord, half of my goods I give to the poor. If I have wrongfully exacted anything of anyone, I restore four times as much.”

⁹Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.

⁹Jesus said to him, “Today, salvation has come to this house, because he also is a son of Abraham.

¹⁰Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.»

¹⁰ For the Son of Man came to seek and to save that which was lost.”

¹¹Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.

¹¹As they heard these things, he went on and told a parable, because he was near Jerusalem, and they supposed that the Kingdom of God would be revealed immediately.

¹²Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.

¹²He said therefore, “A certain nobleman went into a far country to receive for himself a kingdom, and to return.

¹³Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'

¹³ He called ten servants of his, and gave them ten mina coins, 10 minas was more than 3 years’ wages for an agricultural laborer. and told them, ‘Conduct business until I come.’

¹⁴Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss.»

¹⁴ But his citizens hated him, and sent an envoy after him, saying, ‘We don’t want this man to reign over us.’

¹⁵När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.

¹⁵ “It happened when he had come back again, having received the kingdom, that he commanded these servants, to whom he had given the money, to be called to him, that he might know what they had gained by conducting business.

¹⁶Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'

¹⁶ The first came before him, saying, ‘Lord, your mina has made ten more minas.’

¹⁷Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'

¹⁷ “He said to him, ‘Well done, you good servant! Because you were found faithful with very little, you shall have authority over ten cities.’

¹⁸Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'

¹⁸ “The second came, saying, ‘Your mina, Lord, has made five minas.’

¹⁹Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'

¹⁹ “So he said to him, ‘And you are to be over five cities.’

²⁰Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.

²⁰ Another came, saying, ‘Lord, behold, your mina, which I kept laid away in a handkerchief,

²¹Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'

²¹ for I feared you, because you are an exacting man. You take up that which you didn’t lay down, and reap that which you didn’t sow.’

²²Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?

²² “He said to him, ‘Out of your own mouth will I judge you, you wicked servant! You knew that I am an exacting man, taking up that which I didn’t lay down, and reaping that which I didn’t sow.

²³Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'

²³ Then why didn’t you deposit my money in the bank, and at my coming, I might have earned interest on it?’

²⁴Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'

²⁴ He said to those who stood by, ‘Take the mina away from him, and give it to him who has the ten minas.’

²⁵De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'

²⁵ “They said to him, ‘Lord, he has ten minas!’

²⁶Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

²⁶ ‘For I tell you that to everyone who has, will more be given; but from him who doesn’t have, even that which he has will be taken away from him.

²⁷Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

²⁷ But bring those enemies of mine who didn’t want me to reign over them here, and kill them before me.’”

²⁸Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.

²⁸Having said these things, he went on ahead, going up to Jerusalem.

²⁹När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna

²⁹It happened, when he drew near to Bethsphage TR, NU read “Bethpage” instead of “Bethsphage” and Bethany, at the mountain that is called Olivet, he sent two of his disciples,

³⁰och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.

³⁰saying, “Go your way into the village on the other side, in which, as you enter, you will find a colt tied, whereon no man ever yet sat. Untie it, and bring it.

³¹Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'»

³¹ If anyone asks you, ‘Why are you untying it?’ say to him: ‘The Lord needs it.’”

³²Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.

³²Those who were sent went away, and found things just as he had told them.

³³Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I fålen?»

³³As they were untying the colt, its owners said to them, “Why are you untying the colt?”

³⁴De svarade: »Herren behöver den.»

³⁴They said, “The Lord needs it.”

³⁵Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.

³⁵They brought it to Jesus. They threw their cloaks on the colt, and set Jesus on them.

³⁶Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.

³⁶As he went, they spread their cloaks in the way.

³⁷Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;

³⁷As he was now getting near, at the descent of the Mount of Olives, the whole multitude of the disciples began to rejoice and praise God with a loud voice for all the mighty works which they had seen,

³⁸och de sade: »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!»

³⁸saying, “Blessed is the King who comes in the name of the Lord! Psalm 118:26 Peace in heaven, and glory in the highest!”

³⁹Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»

³⁹Some of the Pharisees from the multitude said to him, “Teacher, rebuke your disciples!”

⁴⁰Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»

⁴⁰He answered them, “I tell you that if these were silent, the stones would cry out.”

⁴¹Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den

⁴¹When he drew near, he saw the city and wept over it,

⁴²och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.

⁴²saying, “If you, even you, had known today the things which belong to your peace! But now, they are hidden from your eyes.

⁴³Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.

⁴³ For the days will come on you, when your enemies will throw up a barricade against you, surround you, hem you in on every side,

⁴⁴Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt.»

⁴⁴ and will dash you and your children within you to the ground. They will not leave in you one stone on another, because you didn’t know the time of your visitation.”

⁴⁵Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;

⁴⁵He entered into the temple, and began to drive out those who bought and sold in it,

⁴⁶och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»

⁴⁶saying to them, “It is written, ‘My house is a house of prayer,’ Isaiah 56:7 but you have made it a ‘den of robbers’!” Jeremiah 7:11

⁴⁷Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;

⁴⁷He was teaching daily in the temple, but the chief priests and the scribes and the leading men among the people sought to destroy him.

⁴⁸men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.

⁴⁸They couldn’t find what they might do, for all the people hung on to every word that he said.