1Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
1By the rivers of Babylon, there we sat down. Yes, we wept, when we remembered Zion.
2I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
2On the willows in its midst, we hung up our harps.
3Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»
3For there, those who led us captive asked us for songs. Those who tormented us demanded songs of joy: “Sing us one of the songs of Zion!”
4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
4How can we sing Yahweh’s song in a foreign land?
5Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
5If I forget you, Jerusalem, let my right hand forget its skill.
6Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
6Let my tongue stick to the roof of my mouth if I don’t remember you; if I don’t prefer Jerusalem above my chief joy.
7Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
7Remember, Yahweh, against the children of Edom, the day of Jerusalem; who said, “Raze it! Raze it even to its foundation!”
8Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
8Daughter of Babylon, doomed to destruction, he will be happy who rewards you, as you have served us.
9Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
9Happy shall he be, who takes and dashes your little ones against the rock.