¹Saul was consenting to his death. A great persecution arose against the assembly which was in Jerusalem in that day. They were all scattered abroad throughout the regions of Judea and Samaria, except for the apostles.

¹Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.

²Devout men buried Stephen, and lamented greatly over him.

²Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.

³But Saul ravaged the assembly, entering into every house, and dragged both men and women off to prison.

³Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.

⁴Therefore those who were scattered abroad went around preaching the word.

⁴Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.

⁵Philip went down to the city of Samaria, and proclaimed to them the Christ.

⁵Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.

⁶The multitudes listened with one accord to the things that were spoken by Philip, when they heard and saw the signs which he did.

⁶Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.

⁷For unclean spirits came out of many of those who had them. They came out, crying with a loud voice. Many who had been paralyzed and lame were healed.

⁷Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.

⁸There was great joy in that city.

⁸Och det blev stor glädje i den staden.

⁹But there was a certain man, Simon by name, who used to practice sorcery in the city, and amazed the people of Samaria, making himself out to be some great one,

⁹Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.

¹⁰to whom they all listened, from the least to the greatest, saying, “This man is that great power of God.”

¹⁰Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»

¹¹They listened to him, because for a long time he had amazed them with his sorceries.

¹¹Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.

¹²But when they believed Philip preaching good news concerning the Kingdom of God and the name of Jesus Christ, they were baptized, both men and women.

¹²Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.

¹³Simon himself also believed. Being baptized, he continued with Philip. Seeing signs and great miracles occurring, he was amazed.

¹³Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.

¹⁴Now when the apostles who were at Jerusalem heard that Samaria had received the word of God, they sent Peter and John to them,

¹⁴Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.

¹⁵who, when they had come down, prayed for them, that they might receive the Holy Spirit;

¹⁵Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;

¹⁶for as yet he had fallen on none of them. They had only been baptized in the name of Christ Jesus.

¹⁶ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.

¹⁷Then they laid their hands on them, and they received the Holy Spirit.

¹⁷De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.

¹⁸Now when Simon saw that the Holy Spirit was given through the laying on of the apostles’ hands, he offered them money,

¹⁸När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar

¹⁹saying, “Give me also this power, that whomever I lay my hands on may receive the Holy Spirit.”

¹⁹och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.»

²⁰But Peter said to him, “May your silver perish with you, because you thought you could obtain the gift of God with money!

²⁰Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.

²¹You have neither part nor lot in this matter, for your heart isn’t right before God.

²¹Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.

²²Repent therefore of this, your wickedness, and ask God if perhaps the thought of your heart may be forgiven you.

²²Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.

²³For I see that you are in the gall of bitterness and in the bondage of iniquity.”

²³Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.»

²⁴Simon answered, “Pray for me to the Lord, that none of the things which you have spoken happen to me.”

²⁴Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.»

²⁵They therefore, when they had testified and spoken the word of the Lord, returned to Jerusalem, and preached the Good News to many villages of the Samaritans.

²⁵Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.

²⁶But an angel of the Lord spoke to Philip, saying, “Arise, and go toward the south to the way that goes down from Jerusalem to Gaza. This is a desert.”

²⁶Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»

²⁷He arose and went; and behold, there was a man of Ethiopia, a eunuch of great authority under Candace, queen of the Ethiopians, who was over all her treasure, who had come to Jerusalem to worship.

²⁷Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,

²⁸He was returning and sitting in his chariot, and was reading the prophet Isaiah.

²⁸men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.

²⁹The Spirit said to Philip, “Go near, and join yourself to this chariot.”

²⁹Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»

³⁰Philip ran to him, and heard him reading Isaiah the prophet, and said, “Do you understand what you are reading?”

³⁰Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»

³¹He said, “How can I, unless someone explains it to me?” He begged Philip to come up and sit with him.

³¹Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.

³²Now the passage of the Scripture which he was reading was this, “He was led as a sheep to the slaughter. As a lamb before his shearer is silent, so he doesn’t open his mouth.

³²Men det ställe i skriften som han läste var detta: »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.

³³In his humiliation, his judgment was taken away. Who will declare His generation? For his life is taken from the earth.” Isaiah 53:7,8

³³Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.»

³⁴The eunuch answered Philip, “Who is the prophet talking about? About himself, or about someone else?”

³⁴Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?»

³⁵Philip opened his mouth, and beginning from this Scripture, preached to him Jesus.

³⁵Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.

³⁶As they went on the way, they came to some water, and the eunuch said, “Behold, here is water. What is keeping me from being baptized?”

³⁶Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»

³⁷ TR adds “Philip said, ‘If you believe with all your heart, you may.’ He answered, ‘I believe that Jesus Christ is the Son of God.’”

³⁸He commanded the chariot to stand still, and they both went down into the water, both Philip and the eunuch, and he baptized him.

³⁸Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.

³⁹When they came up out of the water, the Spirit of the Lord caught Philip away, and the eunuch didn’t see him any more, for he went on his way rejoicing.

³⁹Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.

⁴⁰But Philip was found at Azotus. Passing through, he preached the Good News to all the cities, until he came to Caesarea.

⁴⁰Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea.