¹But Saul, still breathing threats and slaughter against the disciples of the Lord, went to the high priest,

¹Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen

²and asked for letters from him to the synagogues of Damascus, that if he found any who were of the Way, whether men or women, he might bring them bound to Jerusalem.

²och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på »den vägen», vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.

³As he traveled, it happened that he got close to Damascus, and suddenly a light from the sky shone around him.

³Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.

⁴He fell on the earth, and heard a voice saying to him, “Saul, Saul, why do you persecute me?”

⁴Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?»

⁵He said, “Who are you, Lord?” The Lord said, “I am Jesus, whom you are persecuting. TR adds “It’s hard for you to kick against the goads.”

⁵Då sade han: »Vem är du, Herre?» Han svarade: »Jag är Jesus, den som du förföljer.

⁶ But TR omits “But” rise up, and enter into the city, and you will be told what you must do.”

⁶Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra.»

⁷The men who traveled with him stood speechless, hearing the sound, but seeing no one.

⁷Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.

⁸Saul arose from the ground, and when his eyes were opened, he saw no one. They led him by the hand, and brought him into Damascus.

⁸Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.

⁹He was without sight for three days, and neither ate nor drank.

⁹Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.

¹⁰Now there was a certain disciple at Damascus named Ananias. The Lord said to him in a vision, “Ananias!” He said, “Behold, it’s me, Lord.”

¹⁰Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: »Ananias!» Han svarade: »Här är jag, Herre.»

¹¹The Lord said to him, “Arise, and go to the street which is called Straight, and inquire in the house of Judah or, Judas for one named Saul, a man of Tarsus. For behold, he is praying,

¹¹Och Herren sade till honom: »Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.

¹² and in a vision he has seen a man named Ananias coming in, and laying his hands on him, that he might receive his sight.”

¹²Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.»

¹³But Ananias answered, “Lord, I have heard from many about this man, how much evil he did to your saints at Jerusalem.

¹³Då svarade Ananias: »Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.

¹⁴Here he has authority from the chief priests to bind all who call on your name.”

¹⁴Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn.»

¹⁵But the Lord said to him, “Go your way, for he is my chosen vessel to bear my name before the nations and kings, and the children of Israel.

¹⁵Men Herren sade till honom: »Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;

¹⁶ For I will show him how many things he must suffer for my name’s sake.”

¹⁶och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull.»

¹⁷Ananias departed, and entered into the house. Laying his hands on him, he said, “Brother Saul, the Lord, who appeared to you on the road by which you came, has sent me, that you may receive your sight, and be filled with the Holy Spirit.”

¹⁷Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: »Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.»

¹⁸Immediately something like scales fell from his eyes, and he received his sight. He arose and was baptized.

¹⁸Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.

¹⁹He took food and was strengthened. Saul stayed several days with the disciples who were at Damascus.

¹⁹Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.

²⁰Immediately in the synagogues he proclaimed the Christ, that he is the Son of God.

²⁰Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.

²¹All who heard him were amazed, and said, “Isn’t this he who in Jerusalem made havoc of those who called on this name? And he had come here intending to bring them bound before the chief priests!”

²¹Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: »Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?»

²²But Saul increased more in strength, and confounded the Jews who lived at Damascus, proving that this is the Christ.

²²Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.

²³When many days were fulfilled, the Jews conspired together to kill him,

²³När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;

²⁴but their plot became known to Saul. They watched the gates both day and night that they might kill him,

²⁴men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,

²⁵but his disciples took him by night, and let him down through the wall, lowering him in a basket.

²⁵togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.

²⁶When Saul had come to Jerusalem, he tried to join himself to the disciples; but they were all afraid of him, not believing that he was a disciple.

²⁶När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.

²⁷But Barnabas took him, and brought him to the apostles, and declared to them how he had seen the Lord in the way, and that he had spoken to him, and how at Damascus he had preached boldly in the name of Jesus.

²⁷Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.

²⁸He was with them entering into TR and NU add “and going out” Jerusalem,

²⁸Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;

²⁹preaching boldly in the name of the Lord Jesus. TR and NU omit “Jesus” and reverse the order of verses 28 & 29. He spoke and disputed against the Hellenists, The Hellenists were Hebrews who used Greek language and culture. but they were seeking to kill him.

²⁹och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.

³⁰When the brothers The word for “brothers” here and where the context allows may also be correctly translated “brothers and sisters” or “siblings.” knew it, they brought him down to Caesarea, and sent him off to Tarsus.

³⁰När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.

³¹So the assemblies throughout all Judea and Galilee and Samaria had peace, and were built up. They were multiplied, walking in the fear of the Lord and in the comfort of the Holy Spirit.

³¹Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

³²It happened, as Peter went throughout all those parts, he came down also to the saints who lived at Lydda.

³²Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.

³³There he found a certain man named Aeneas, who had been bedridden for eight years, because he was paralyzed.

³³Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.

³⁴Peter said to him, “Aeneas, Jesus Christ heals you. Get up and make your bed!” Immediately he arose.

³⁴Och Petrus sade till honom: »Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd.» Då stod han strax upp.

³⁵All who lived at Lydda and in Sharon saw him, and they turned to the Lord.

³⁵Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.

³⁶Now there was at Joppa a certain disciple named Tabitha, which when translated, means Dorcas. “Dorcas” is Greek for “Gazelle.” This woman was full of good works and acts of mercy which she did.

³⁶I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.

³⁷It happened in those days that she fell sick, and died. When they had washed her, they laid her in an upper room.

³⁷Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.

³⁸As Lydda was near Joppa, the disciples, hearing that Peter was there, sent two men Reading from NU, TR; MT omits “two men” to him, imploring him not to delay in coming to them.

³⁸Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.

³⁹Peter got up and went with them. When he had come, they brought him into the upper room. All the widows stood by him weeping, and showing the coats and garments which Dorcas had made while she was with them.

³⁹Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.

⁴⁰Peter put them all out, and kneeled down and prayed. Turning to the body, he said, “Tabitha, get up!” She opened her eyes, and when she saw Peter, she sat up.

⁴⁰Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.

⁴¹He gave her his hand, and raised her up. Calling the saints and widows, he presented her alive.

⁴¹Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.

⁴²And it became known throughout all Joppa, and many believed in the Lord.

⁴²Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.

⁴³It happened, that he stayed many days in Joppa with one Simon, a tanner.

⁴³Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon.