¹Then Job answered,

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²“Listen diligently to my speech. Let this be your consolation.

²Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

³Allow me, and I also will speak; After I have spoken, mock on.

³Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

⁴As for me, is my complaint to man? Why shouldn’t I be impatient?

⁴Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

⁵Look at me, and be astonished. Lay your hand on your mouth.

⁵Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

⁶When I remember, I am troubled. Horror takes hold of my flesh.

⁶Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

⁷“Why do the wicked live, become old, yes, and grow mighty in power?

⁷Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

⁸Their child is established with them in their sight, their offspring before their eyes.

⁸De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

⁹Their houses are safe from fear, neither is the rod of God upon them.

⁹Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

¹⁰Their bulls breed without fail. Their cows calve, and don’t miscarry.

¹⁰När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

¹¹They send forth their little ones like a flock. Their children dance.

¹¹Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

¹²They sing to the tambourine and harp, and rejoice at the sound of the pipe.

¹²De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

¹³They spend their days in prosperity. In an instant they go down to Sheol Sheol is the place of the dead. .

¹³De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

¹⁴They tell God, ‘Depart from us, for we don’t want to know about your ways.

¹⁴Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

¹⁵What is the Almighty, that we should serve him? What profit should we have, if we pray to him?’

¹⁵Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

¹⁶Behold, their prosperity is not in their hand. The counsel of the wicked is far from me.

¹⁶Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

¹⁷“How often is it that the lamp of the wicked is put out, that their calamity comes on them, that God distributes sorrows in his anger?

¹⁷Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

¹⁸How often is it that they are as stubble before the wind, as chaff that the storm carries away?

¹⁸De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

¹⁹You say, ‘God lays up his iniquity for his children.’ Let him recompense it to himself, that he may know it.

¹⁹»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

²⁰Let his own eyes see his destruction. Let him drink of the wrath of the Almighty.

²⁰Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

²¹For what does he care for his house after him, when the number of his months is cut off?

²¹Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

²²“Shall any teach God knowledge, since he judges those who are high?

²²»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»

²³One dies in his full strength, being wholly at ease and quiet.

²³Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

²⁴His pails are full of milk. The marrow of his bones is moistened.

²⁴hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

²⁵Another dies in bitterness of soul, and never tastes of good.

²⁵Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

²⁶They lie down alike in the dust. The worm covers them.

²⁶Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

²⁷“Behold, I know your thoughts, the devices with which you would wrong me.

²⁷Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

²⁸For you say, ‘Where is the house of the prince? Where is the tent in which the wicked lived?’

²⁸I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

²⁹Haven’t you asked wayfaring men? Don’t you know their evidences,

²⁹Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

³⁰that the evil man is reserved to the day of calamity, That they are led forth to the day of wrath?

³⁰att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

³¹Who shall declare his way to his face? Who shall repay him what he has done?

³¹Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

³²Yet he will be borne to the grave. Men shall keep watch over the tomb.

³²Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

³³The clods of the valley shall be sweet to him. All men shall draw after him, as there were innumerable before him.

³³Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

³⁴So how can you comfort me with nonsense, because in your answers there remains only falsehood?”

³⁴Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.