¹Then Zophar the Naamathite answered,

¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

²“Therefore do my thoughts give answer to me, even by reason of my haste that is in me.

²På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

³I have heard the reproof which puts me to shame. The spirit of my understanding answers me.

³Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

⁴Don’t you know this from old time, since man was placed on earth,

⁴Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

⁵that the triumphing of the wicked is short, the joy of the godless but for a moment?

⁵att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

⁶Though his height mount up to the heavens, and his head reach to the clouds,

⁶Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

⁷yet he shall perish forever like his own dung. Those who have seen him shall say, ‘Where is he?’

⁷Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

⁸He shall fly away as a dream, and shall not be found. Yes, he shall be chased away like a vision of the night.

⁸Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

⁹The eye which saw him shall see him no more, neither shall his place any more see him.

⁹Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

¹⁰His children shall seek the favor of the poor. His hands shall give back his wealth.

¹⁰Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

¹¹His bones are full of his youth, but youth shall lie down with him in the dust.

¹¹Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

¹²“Though wickedness is sweet in his mouth, though he hide it under his tongue,

¹²Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

¹³though he spare it, and will not let it go, but keep it still within his mouth;

¹³är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

¹⁴yet his food in his bowels is turned. It is cobra venom within him.

¹⁴så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

¹⁵He has swallowed down riches, and he shall vomit them up again. God will cast them out of his belly.

¹⁵Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

¹⁶He shall suck cobra venom. The viper’s tongue shall kill him.

¹⁶Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

¹⁷He shall not look at the rivers, the flowing streams of honey and butter.

¹⁷Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

¹⁸That for which he labored he shall restore, and shall not swallow it down. According to the substance that he has gotten, he shall not rejoice.

¹⁸Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

¹⁹For he has oppressed and forsaken the poor. He has violently taken away a house, and he shall not build it up.

¹⁹Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

²⁰“Because he knew no quietness within him, he shall not save anything of that in which he delights.

²⁰Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

²¹There was nothing left that he didn’t devour, therefore his prosperity shall not endure.

²¹Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

²²In the fullness of his sufficiency, distress shall overtake him. The hand of everyone who is in misery shall come on him.

²²Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²³When he is about to fill his belly, God will cast the fierceness of his wrath on him. It will rain on him while he is eating.

²³Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

²⁴He shall flee from the iron weapon. The bronze arrow shall strike him through.

²⁴Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

²⁵He draws it forth, and it comes out of his body. Yes, the glittering point comes out of his liver. Terrors are on him.

²⁵När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

²⁶All darkness is laid up for his treasures. An unfanned fire shall devour him. It shall consume that which is left in his tent.

²⁶Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

²⁷The heavens shall reveal his iniquity. The earth shall rise up against him.

²⁷Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

²⁸The increase of his house shall depart. They shall rush away in the day of his wrath.

²⁸Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

²⁹This is the portion of a wicked man from God, the heritage appointed to him by God.”

²⁹Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.