¹Now the feast of unleavened bread, which is called the Passover, drew near.

¹Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.

²The chief priests and the scribes sought how they might put him to death, for they feared the people.

²Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.

³Satan entered into Judas, who was surnamed Iscariot, who was numbered with the twelve.

³Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

⁴He went away, and talked with the chief priests and captains about how he might deliver him to them.

⁴Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.

⁵They were glad, and agreed to give him money.

⁵Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.

⁶He consented, and sought an opportunity to deliver him to them in the absence of the multitude.

⁶Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.

⁷The day of unleavened bread came, on which the Passover must be sacrificed.

⁷Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.

⁸He sent Peter and John, saying, “Go and prepare the Passover for us, that we may eat.”

⁸Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: »Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet.»

⁹They said to him, “Where do you want us to prepare?”

⁹De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?»

¹⁰He said to them, “Behold, when you have entered into the city, a man carrying a pitcher of water will meet you. Follow him into the house which he enters.

¹⁰Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.

¹¹ Tell the master of the house, ‘The Teacher says to you, “Where is the guest room, where I may eat the Passover with my disciples?”’

¹¹Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'

¹² He will show you a large, furnished upper room. Make preparations there.”

¹²Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där.»

¹³They went, found things as he had told them, and they prepared the Passover.

¹³Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

¹⁴When the hour had come, he sat down with the twelve apostles.

¹⁴Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.

¹⁵He said to them, “I have earnestly desired to eat this Passover with you before I suffer,

¹⁵Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

¹⁶ for I tell you, I will no longer by any means eat of it until it is fulfilled in the Kingdom of God.”

¹⁶ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

¹⁷He received a cup, and when he had given thanks, he said, “Take this, and share it among yourselves,

¹⁷Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

¹⁸ for I tell you, I will not drink at all again from the fruit of the vine, until the Kingdom of God comes.”

¹⁸ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

¹⁹He took bread, and when he had given thanks, he broke it, and gave to them, saying, “This is my body which is given for you. Do this in memory of me.”

¹⁹Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

²⁰Likewise, he took the cup after supper, saying, “This cup is the new covenant in my blood, which is poured out for you.

²⁰Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.

²¹ But behold, the hand of him who betrays me is with me on the table.

²¹Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.

²² The Son of Man indeed goes, as it has been determined, but woe to that man through whom he is betrayed!”

²²Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!»

²³They began to question among themselves, which of them it was who would do this thing.

²³Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.

²⁴There arose also a contention among them, which of them was considered to be greatest.

²⁴En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.

²⁵He said to them, “The kings of the nations lord it over them, and those who have authority over them are called ‘benefactors.’

²⁵Då sade han till dem: »Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.

²⁶ But not so with you. But one who is the greater among you, let him become as the younger, and one who is governing, as one who serves.

²⁶Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.

²⁷ For who is greater, one who sits at the table, or one who serves? Isn’t it he who sits at the table? But I am in the midst of you as one who serves.

²⁷Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --

²⁸ But you are those who have continued with me in my trials.

²⁸Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;

²⁹ I confer on you a kingdom, even as my Father conferred on me,

²⁹och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,

³⁰ that you may eat and drink at my table in my Kingdom. You will sit on thrones, judging the twelve tribes of Israel.”

³⁰så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.

³¹The Lord said, “Simon, Simon, behold, Satan asked to have you, that he might sift you as wheat,

³¹Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;

³² but I prayed for you, that your faith wouldn’t fail. You, when once you have turned again, establish your brothers The word for “brothers” here may be also correctly translated “brothers and sisters” or “siblings.” .”

³²men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»

³³He said to him, “Lord, I am ready to go with you both to prison and to death!”

³³Då sade han till honom: »Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.»

³⁴He said, “I tell you, Peter, the rooster will by no means crow today until you deny that you know me three times.”

³⁴Men han svarade: »Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig.»

³⁵He said to them, “When I sent you out without purse, and wallet, and shoes, did you lack anything?” They said, “Nothing.”

³⁵Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»

³⁶Then he said to them, “But now, whoever has a purse, let him take it, and likewise a wallet. Whoever has none, let him sell his cloak, and buy a sword.

³⁶Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.

³⁷ For I tell you that this which is written must still be fulfilled in me: ‘He was counted with transgressors.’ Isaiah 53:12 For that which concerns me has an end.”

³⁷Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»

³⁸They said, “Lord, behold, here are two swords.” He said to them, “That is enough.”

³⁸Då sade de: »Herre, se här äro två svärd.» Han svarade dem: »Det är nog.»

³⁹He came out, and went, as his custom was, to the Mount of Olives. His disciples also followed him.

³⁹Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.

⁴⁰When he was at the place, he said to them, “Pray that you don’t enter into temptation.”

⁴⁰Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: »Bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

⁴¹He was withdrawn from them about a stone’s throw, and he knelt down and prayed,

⁴¹Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad

⁴²saying, “Father, if you are willing, remove this cup from me. Nevertheless, not my will, but yours, be done.”

⁴²och sade: »Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»

⁴³An angel from heaven appeared to him, strengthening him.

⁴³Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.

⁴⁴Being in agony he prayed more earnestly. His sweat became like great drops of blood falling down on the ground.

⁴⁴Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.

⁴⁵When he rose up from his prayer, he came to the disciples, and found them sleeping because of grief,

⁴⁵När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.

⁴⁶and said to them, “Why do you sleep? Rise and pray that you may not enter into temptation.”

⁴⁶Då sade han till dem: »Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.»

⁴⁷While he was still speaking, behold, a multitude, and he who was called Judas, one of the twelve, was leading them. He came near to Jesus to kiss him.

⁴⁷Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.

⁴⁸But Jesus said to him, “Judas, do you betray the Son of Man with a kiss?”

⁴⁸Men Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?»

⁴⁹When those who were around him saw what was about to happen, they said to him, “Lord, shall we strike with the sword?”

⁴⁹Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: »Herre, skola vi hugga till med svärd?»

⁵⁰A certain one of them struck the servant of the high priest, and cut off his right ear.

⁵⁰Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.

⁵¹But Jesus answered, “Let me at least do this” —and he touched his ear, and healed him.

⁵¹Då svarade Jesus och sade: »Låten det gå så långt.» Och han rörde vid hans öra och helade honom.

⁵²Jesus said to the chief priests, captains of the temple, and elders, who had come against him, “Have you come out as against a robber, with swords and clubs?

⁵²Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.

⁵³ When I was with you in the temple daily, you didn’t stretch out your hands against me. But this is your hour, and the power of darkness.”

⁵³Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.»

⁵⁴They seized him, and led him away, and brought him into the high priest’s house. But Peter followed from a distance.

⁵⁴Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.

⁵⁵When they had kindled a fire in the middle of the courtyard, and had sat down together, Peter sat among them.

⁵⁵Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

⁵⁶A certain servant girl saw him as he sat in the light, and looking intently at him, said, “This man also was with him.”

⁵⁶Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.

⁵⁷He denied Jesus, saying, “Woman, I don’t know him.”

⁵⁷Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»

⁵⁸After a little while someone else saw him, and said, “You also are one of them!” But Peter answered, “Man, I am not!”

⁵⁸Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»

⁵⁹After about one hour passed, another confidently affirmed, saying, “Truly this man also was with him, for he is a Galilean!”

⁵⁹Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»

⁶⁰But Peter said, “Man, I don’t know what you are talking about!” Immediately, while he was still speaking, a rooster crowed.

⁶⁰Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.

⁶¹The Lord turned, and looked at Peter. Then Peter remembered the Lord’s word, how he said to him, “Before the rooster crows you will deny me three times.”

⁶¹Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

⁶²He went out, and wept bitterly.

⁶²Och han gick ut och grät bitterligen.

⁶³The men who held Jesus mocked him and beat him.

⁶³Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.

⁶⁴Having blindfolded him, they struck him on the face and asked him, “Prophesy! Who is the one who struck you?”

⁶⁴De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»

⁶⁵They spoke many other things against him, insulting him.

⁶⁵Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.

⁶⁶As soon as it was day, the assembly of the elders of the people was gathered together, both chief priests and scribes, and they led him away into their council, saying,

⁶⁶Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd

⁶⁷“If you are the Christ, tell us.” But he said to them, “If I tell you, you won’t believe,

⁶⁷och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.

⁶⁸ and if I ask, you will in no way answer me or let me go.

⁶⁸Och om jag frågar, så svaren I icke.

⁶⁹ From now on, the Son of Man will be seated at the right hand of the power of God.”

⁶⁹Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»

⁷⁰They all said, “Are you then the Son of God?” He said to them, “You say it, because I am.”

⁷⁰Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»

⁷¹They said, “Why do we need any more witness? For we ourselves have heard from his own mouth!”

⁷¹Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»