¹But on the first day of the week, at early dawn, they and some others came to the tomb, bringing the spices which they had prepared.

¹Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.

²They found the stone rolled away from the tomb.

²Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.

³They entered in, and didn’t find the Lord Jesus’ body.

³Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

⁴It happened, while they were greatly perplexed about this, behold, two men stood by them in dazzling clothing.

⁴När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.

⁵Becoming terrified, they bowed their faces down to the earth. They said to them, “Why do you seek the living among the dead?

⁵Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?

⁶He isn’t here, but is risen. Remember what he told you when he was still in Galilee,

⁶Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:

⁷saying that the Son of Man must be delivered up into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again?”

⁷'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»

⁸They remembered his words,

⁸Då kommo de ihåg hans ord.

⁹returned from the tomb, and told all these things to the eleven, and to all the rest.

⁹Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --

¹⁰Now they were Mary Magdalene, Joanna, and Mary the mother of James. The other women with them told these things to the apostles.

¹⁰Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.

¹¹These words seemed to them to be nonsense, and they didn’t believe them.

¹¹Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.

¹²But Peter got up and ran to the tomb. Stooping and looking in, he saw the strips of linen lying by themselves, and he departed to his home, wondering what had happened.

¹²Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.

¹³Behold, two of them were going that very day to a village named Emmaus, which was sixty stadia 60 stadia = about 11 kilometers or about 7 miles. from Jerusalem.

¹³Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

¹⁴They talked with each other about all of these things which had happened.

¹⁴Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

¹⁵It happened, while they talked and questioned together, that Jesus himself came near, and went with them.

¹⁵Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.

¹⁶But their eyes were kept from recognizing him.

¹⁶Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.

¹⁷He said to them, “What are you talking about as you walk, and are sad?”

¹⁷Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.

¹⁸One of them, named Cleopas, answered him, “Are you the only stranger in Jerusalem who doesn’t know the things which have happened there in these days?”

¹⁸Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»

¹⁹He said to them, “What things?” They said to him, “The things concerning Jesus, the Nazarene, who was a prophet mighty in deed and word before God and all the people;

¹⁹Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:

²⁰and how the chief priests and our rulers delivered him up to be condemned to death, and crucified him.

²⁰huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.

²¹But we were hoping that it was he who would redeem Israel. Yes, and besides all this, it is now the third day since these things happened.

²¹Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.

²²Also, certain women of our company amazed us, having arrived early at the tomb;

²²Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven

²³and when they didn’t find his body, they came saying that they had also seen a vision of angels, who said that he was alive.

²³och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.

²⁴Some of us went to the tomb, and found it just like the women had said, but they didn’t see him.”

²⁴Och när några av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»

²⁵He said to them, “Foolish men, and slow of heart to believe in all that the prophets have spoken!

²⁵Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!

²⁶ Didn’t the Christ have to suffer these things and to enter into his glory?”

²⁶Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»

²⁷Beginning from Moses and from all the prophets, he explained to them in all the Scriptures the things concerning himself.

²⁷Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

²⁸They drew near to the village, where they were going, and he acted like he would go further.

²⁸När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.

²⁹They urged him, saying, “Stay with us, for it is almost evening, and the day is almost over.” He went in to stay with them.

²⁹Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.

³⁰It happened, that when he had sat down at the table with them, he took the bread and gave thanks. Breaking it, he gave to them.

³⁰Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.

³¹Their eyes were opened, and they recognized him, and he vanished out of their sight.

³¹Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.

³²They said one to another, “Weren’t our hearts burning within us, while he spoke to us along the way, and while he opened the Scriptures to us?”

³²Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»

³³They rose up that very hour, returned to Jerusalem, and found the eleven gathered together, and those who were with them,

³³Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.

³⁴saying, “The Lord is risen indeed, and has appeared to Simon!”

³⁴Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»

³⁵They related the things that happened along the way, and how he was recognized by them in the breaking of the bread.

³⁵Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.

³⁶As they said these things, Jesus himself stood among them, and said to them, “Peace be to you.”

³⁶Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.

³⁷But they were terrified and filled with fear, and supposed that they had seen a spirit.

³⁷Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.

³⁸He said to them, “Why are you troubled? Why do doubts arise in your hearts?

³⁸Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?

³⁹ See my hands and my feet, that it is truly me. Touch me and see, for a spirit doesn’t have flesh and bones, as you see that I have.”

³⁹Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»

⁴⁰When he had said this, he showed them his hands and his feet.

⁴⁰Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.

⁴¹While they still didn’t believe for joy, and wondered, he said to them, “Do you have anything here to eat?”

⁴¹Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»

⁴²They gave him a piece of a broiled fish and some honeycomb.

⁴²Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;

⁴³He took them, and ate in front of them.

⁴³och han tog det och åt därav i deras åsyn.

⁴⁴He said to them, “This is what I told you, while I was still with you, that all things which are written in the law of Moses, the prophets, and the psalms, concerning me must be fulfilled.”

⁴⁴Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»

⁴⁵Then he opened their minds, that they might understand the Scriptures.

⁴⁵Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.

⁴⁶He said to them, “Thus it is written, and thus it was necessary for the Christ to suffer and to rise from the dead the third day,

⁴⁶Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

⁴⁷ and that repentance and remission of sins should be preached in his name to all the nations, beginning at Jerusalem.

⁴⁷och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.

⁴⁸ You are witnesses of these things.

⁴⁸I kunnen vittna härom.

⁴⁹ Behold, I send forth the promise of my Father on you. But wait in the city of Jerusalem until you are clothed with power from on high.”

⁴⁹Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»

⁵⁰He led them out as far as Bethany, and he lifted up his hands, and blessed them.

⁵⁰Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

⁵¹It happened, while he blessed them, that he withdrew from them, and was carried up into heaven.

⁵¹Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

⁵²They worshiped him, and returned to Jerusalem with great joy,

⁵²Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.

⁵³and were continually in the temple, praising and blessing God. Amen.

⁵³Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.