¹Many times they have afflicted me from my youth up. Let Israel now say,

¹En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

²many times they have afflicted me from my youth up, yet they have not prevailed against me.

²mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

³The plowers plowed on my back. They made their furrows long.

³På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

⁴Yahweh is righteous. He has cut apart the cords of the wicked.

⁴Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

⁵Let them be disappointed and turned backward, all those who hate Zion.

⁵De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

⁶Let them be as the grass on the housetops, which withers before it grows up;

⁶De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

⁷with which the reaper doesn’t fill his hand, nor he who binds sheaves, his bosom.

⁷ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

⁸Neither do those who go by say, “The blessing of Yahweh be on you. We bless you in the name of Yahweh.”

⁸och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»