¹God, why have you rejected us forever? Why does your anger smolder against the sheep of your pasture?

¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

²Remember your congregation, which you purchased of old, which you have redeemed to be the tribe of your inheritance; Mount Zion, in which you have lived.

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

³Lift up your feet to the perpetual ruins, all the evil that the enemy has done in the sanctuary.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

⁴Your adversaries have roared in the midst of your assembly. They have set up their standards as signs.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁵They behaved like men wielding axes, cutting through a thicket of trees.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁷They have burned your sanctuary to the ground. They have profaned the dwelling place of your Name.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁸They said in their heart, “We will crush them completely.” They have burned up all the places in the land where God was worshiped.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁹We see no miraculous signs. There is no longer any prophet, neither is there among us anyone who knows how long.

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

¹⁰How long, God, shall the adversary reproach? Shall the enemy blaspheme your name forever?

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹¹Why do you draw back your hand, even your right hand? Take it out of your pocket and consume them!

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹²Yet God is my King of old, working salvation in the midst of the earth.

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹³You divided the sea by your strength. You broke the heads of the sea monsters in the waters.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹⁴You broke the heads of Leviathan in pieces. You gave him as food to people and desert creatures.

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁵You opened up spring and stream. You dried up mighty rivers.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁶The day is yours, the night is also yours. You have prepared the light and the sun.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁷You have set all the boundaries of the earth. You have made summer and winter.

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁸Remember this, that the enemy has mocked you, Yahweh. Foolish people have blasphemed your name.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁹Don’t deliver the soul of your dove to wild beasts. Don’t forget the life of your poor forever.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

²⁰Honor your covenant, for haunts of violence fill the dark places of the earth.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²¹Don’t let the oppressed return ashamed. Let the poor and needy praise your name.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²²Arise, God! Plead your own cause. Remember how the foolish man mocks you all day.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²³Don’t forget the voice of your adversaries. The tumult of those who rise up against you ascends continually.

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.