¹Sing aloud to God, our strength! Make a joyful shout to the God of Jacob!

¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

²Raise a song, and bring here the tambourine, the pleasant lyre with the harp.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

³Blow the trumpet at the New Moon, at the full moon, on our feast day.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

⁴For it is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁵He appointed it in Joseph for a testimony, when he went out over the land of Egypt, I heard a language that I didn’t know.

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁶“I removed his shoulder from the burden. His hands were freed from the basket.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁷You called in trouble, and I delivered you. I answered you in the secret place of thunder. I tested you at the waters of Meribah.” Selah.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁸“Hear, my people, and I will testify to you, Israel, if you would listen to me!

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁹There shall be no strange god in you, neither shall you worship any foreign god.

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

¹⁰I am Yahweh, your God, who brought you up out of the land of Egypt. Open your mouth wide, and I will fill it.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹¹But my people didn’t listen to my voice. Israel desired none of me.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹²So I let them go after the stubbornness of their hearts, that they might walk in their own counsels.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹³Oh that my people would listen to me, that Israel would walk in my ways!

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹⁴I would soon subdue their enemies, and turn my hand against their adversaries.

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁵The haters of Yahweh would cringe before him, and their punishment would last forever.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁶But he would have also fed them with the finest of the wheat. I will satisfy you with honey out of the rock.”

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»