1 神為甚麼要定人的罪“我厭惡我的性命，我要盡情吐苦水，傾訴心中的痛苦。
1Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
2我要對 神說：不要定我有罪，請告訴我你為甚麼與我相爭。
2Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.
3壓迫無辜，又棄絕你手所作的，卻喜悅惡人的計謀，你都以為美嗎？
3Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
4你的眼不是肉眼，你觀看不像人觀看，
4Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?
5你的日子不如人的日子，你的年歲不像人的年歲，
5Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,
6以致你追究我的罪孽，細察我的罪過嗎？
6eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,
7你知道我並沒有罪，但沒有人能救我脫離你的手。
7du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
8你的手塑我造我，但一轉過來你就要毀滅我。
8Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
9求你記念你造我如摶泥，你還要使我歸於塵土嗎？
9Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
10你不是把我倒出來像倒奶，又使我凝結像乳酪凝固嗎？
10Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.
11你以皮肉為衣給我穿上，以筋骨接絡我；
11Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.
12你賜我生命，又向我施慈愛，你的眷顧保守我的心靈。
12Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.
13要人受苦，不如夭折這些事你都藏在你的心裡，我知道這是你的旨意。
13Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:
14我若犯罪，你就鑒察，絕不赦免我的罪孽；
14om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
15我若有罪，就有禍了；我若有理，也不敢抬頭，飽嘗羞辱，看看自己的苦難。
15Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
16我若昂首自得，你就獵我如獵猛獅，又在我身上彰顯你驚人的大能。
16Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.
17你重新設立見證攻擊我，對我加增你的忿怒，派兵輪流攻擊我。
17Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
18你為甚麼使我出母胎呢？我不如死去，無人得見我，
18Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,
19這樣，就像從來沒有我一樣，一出母腹就被送入墳墓。
19hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
20我的日子不是很少嗎？請住手，轉離我，使我在往黑暗死蔭之地以先，
20Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,
21在去而不返之前，可以喜樂片刻；
21innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,
22那地黑暗，如死蔭的幽暗，毫無秩序，即使有光也像幽暗。”
22till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.