¹　神的智慧與能力約伯回答說：

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²“我實在知道是這樣，但是，人在　神面前怎能算為公義呢？

²Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

³人若願意與他辯論，連千分之一也答不出來。

³Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

⁴他心裡有智慧，而且有極大的能力，有誰對他剛硬而平安無事呢？

⁴Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

⁵他在怒中移山翻岡；山岡卻不知道；

⁵honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

⁶他使大地震動離開本處，大地的柱子就搖撼；

⁶honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

⁷他吩咐太陽，太陽就不上升，又封閉眾星；

⁷honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

⁸他獨自鋪開蒼天，步行在海浪之上；

⁸honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

⁹他造北斗與參星，昴星和南方的星座；

⁹honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

¹⁰他所行的大事無法測度，所行的奇事不可勝數。

¹⁰honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

¹¹他行過我身邊，我卻看不見；他掠過去，我竟不覺察。

¹¹Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

¹²他奪取，誰能攔阻他？誰敢問他：‘你幹甚麼？’

¹²Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

¹³人受苦難不一定因為罪　神必不抑制他的怒氣，海怪拉哈伯的助手都俯伏在他以下。

¹³Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

¹⁴何況我呢？我怎敢回答他，措辭與他辯論呢？

¹⁴huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

¹⁵即使我有理，也不敢回答，只向那審判我的求憐憫；

¹⁵Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

¹⁶即使我呼求，他也回答我，我還是不信他會垂聽我的聲音。

¹⁶Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

¹⁷他用暴風傷害我，無緣無故加添我的創傷。

¹⁷Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

¹⁸他不讓我喘一口氣，卻使我飽嘗苦楚。

¹⁸Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

¹⁹若論力量，他多麼強大，若論訴訟，他說：‘誰能把我傳來？’

¹⁹Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

²⁰即使我有理，我的口還是定我有罪；即使我完全，我的口還是判我乖謬。

²⁰Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

²¹我雖然完全，卻不顧我自己，倒厭惡我的生命。

²¹Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

²²所以我說，善惡都是一樣，完全人和惡人，他都滅盡。

²²Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

²³災禍忽然把人殺害的時候，他就必嘲笑無辜人的遭遇。

²³Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴全世界交在惡人的手中，他蒙蔽世上審判官的臉，如果不是他，那麼是誰呢？

²⁴Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

²⁵我的日子過得比信差還快，飛快逝去，不見福樂。

²⁵Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

²⁶我的日子消逝有如快船，好像俯衝猛撲食物的鷹。

²⁶de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

²⁷我若說：‘我要忘記我的苦情，要除去愁容，面露喜樂。’

²⁷Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

²⁸我就懼怕我的一切痛苦，因為我知道你必不以我為無辜。

²⁸Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

²⁹我既然被定為有罪，又何必徒然勞苦呢？

²⁹Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

³⁰我若用雪水洗淨我的身，又用鹼水潔淨我的手，

³⁰Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

³¹你還是把我扔入坑中，連我的衣服也憎惡我。

³¹så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

³²他不像我是個人，使我可以答他，讓我們一起對簿公堂。

³²Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

³³我倆之間並沒有仲裁者，能夠按手在我們雙方身上。

³³ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

³⁴願他使他的刑杖離開我，願他可畏的威嚴不驚嚇我，

³⁴Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

³⁵我就說話，也不怕他，因為我本身並不是這種人。”

³⁵då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.