1安慰人的反叫人愁煩約伯回答說：
1Därefter tog Job till orda och sade:
2“像這樣的話，我聽了很多；你們都是叫人愁煩的安慰者。
2Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3虛空的言語，有窮盡嗎？或有甚麼惹你答個不休的呢？
3Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4你們若處在我的景況，我也能像你們那樣說話，我也能砌辭攻擊你們，並且能向你們搖頭。
4Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5我能用口鼓勵你們，我嘴唇的安慰，能緩和你們的痛苦。
5Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6力陳他的痛苦我若說話，痛苦仍不消解，我若閉口不說，痛苦也不離開我。
6Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7現在 神使我困倦，‘你蹂躪了我的全家，
7Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8又把我捆綁起來。’這就作為證據；我身體的枯瘦也當面作證反對我。
8Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9他的怒氣撕裂我，攻擊我；他向我咬牙切齒，我的敵人以銳利的眼光看著我。
9I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10他們向我大大張嘴，以蔑視的態度打我的臉頰，聯合一起攻擊我。
10Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 神把我交給不義的人，把我丟在惡人的手中。
11Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12我本來安逸，他卻把我壓碎；掐著我的頸項，把我摔碎；又把我當作他的箭靶。
12Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13他的弓箭手四面包圍我，他剖開我的腰子，全不顧惜，把我的膽傾倒在地上。
13från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14他把我破傷，在破口上又加破傷，如勇士一般向我直衝。
14Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15我把麻布縫在我的皮膚上，把我的角插入塵土中。
15Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16我的臉因哭泣而發紅，在我的眼皮上滿是黑影。
16Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17然而在我的手中沒有強暴，我的禱告也是清潔的。
17Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18向 神哭訴地啊，不要遮蓋我的血；不要讓我的哀求有停留的地方。
18Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19現今，在天上有我的見證，在高天之上，有我的證人。
19Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20譏笑我的，就是我的朋友，我的眼向 神流淚。
20Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21但願人可以為人與 神分辯，正如世人為朋友辯白一樣。
21Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22因為我的年數將盡，我快要走上那條一去不返的路。”
22Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.