1約伯責友待己寬待人嚴約伯回答說:
1Därefter tog Job till orda och sade:
2“你們叫我受苦要到幾時呢?用話壓碎我要到幾時呢?
2Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?
3你們已經十次侮辱我,你們苛刻地對我,也不覺得羞恥。
3Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.
4即使我真的有過錯,由我承擔好了。
4Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.
5你們若真的妄自尊大攻擊我,用我的羞辱來證明我的不是,
5Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,
6那麼,就知道是 神顛倒我的案件,用他的網圈住我。
6så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.
7我呼叫‘強暴!’卻沒有回答;我呼求,卻得不到公斷。
7Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.
8 神用籬笆攔阻我的道路,使我不能經過;他又使黑暗籠罩我的路。
8Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.
9他從我身上剝去我的榮耀,又挪去我頭上的冠冕。
9Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.
10他四面拆毀我,我就離世,他又把我這指望如樹枝一樣拔出來。
10Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.
11他的怒氣向我發作,把我看作他的敵人;
11Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.
12他的軍隊一起上來,他們攻擊我,在我的帳棚周圍安營。
12Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.
13約伯被親友疏遠他使我的族人遠離我,使我熟悉的人完全與我疏遠。
13Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
14我的親戚離棄我,我的朋友忘記我;
14Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.
15在我家中寄居的和我的婢女,都把我當作外人,我在他們的眼中是個外族人。
15Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.
16我呼喚僕人,他不回答,我得用口哀求他。
16Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.
17妻子厭惡我的氣息,同胞兄弟也厭棄我,
17Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.
18連小孩子也藐視我,我一起來,他們就譏笑我;
18Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.
19我所有的密友都憎惡我,我所愛的人也向我反臉。
19Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.
20我的骨頭緊貼著皮肉,我只剩牙皮逃過大難。
20Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.
21向友求憐我的朋友啊!求你們憐憫我,憐憫我吧!因為 神的手擊打了我。
21Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.
22你們為甚麼有如 神那樣逼迫我?還不因吃我的肉感到滿足嗎?
22Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?
23深信終必得蒙救恩但願我的話現在都寫下,都刻在書簡上,
23Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,
24用鐵筆又用鉛,永遠刻在磐石上。
24ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!
25我知道我的救贖主活著,最後他必在地上興起。
25Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.
26我的皮肉遭受毀壞以後,這事就要發生,我必在肉體以外得見 神。
26Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.
27我必見他在我身邊,我要親眼見他,並非外人,我的心腸在我裡面渴想極了。
27Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.
28你們若說:‘惹事的根既然在他,我們要怎樣逼迫他呢?’
28Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --
29你們就當懼怕刀劍,因為這些罪孽帶來刀劍的懲罰,好使你們知道有審判。”
29då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.