1約伯緬懷過往的幸福約伯繼續他的講論，說：
1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2“但願我的景況像以前的歲月，像 神保守我的日子。
2Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3那時他的燈照在我的頭上，我靠著他的光行過黑暗。
3då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4但願我仍然活在年輕力壯的日子，那時 神在我的帳棚裡與我親密。
4Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5全能者仍然與我同在，我的孩子都環繞我。
5då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6我用油洗腳，磐石為我出油成河。
6då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7我出到城門那裡去，在廣場上預備我的座位。
7När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8年輕人看見我，就迴避，年老的也起身站立。
8då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9王子都停止說話，並且用手掩口。
9Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10眾領袖都不敢作聲，他們的舌頭緊貼上顎。
10furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11耳朵聽見我的，就稱我有福。眼睛看見我的，就作證稱讚我。
11Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12因為我救了呼救的窮人，和無人幫助的孤兒。
12ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13將要滅亡的，為我祝福；我使寡婦的心歡呼。
13Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14我以公義作衣服穿上；我的公平好像外袍和冠冕。
14I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15我作了瞎子的眼，瘸子的腿。
15Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16我作過貧窮人的父親，我查究過我素來不認識的人的案件。
16Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17我打碎了不義的人的牙齒，使捕食的掉下來。
17Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18那時我心裡想：‘我必在家中安然去世，我必增添我的日子像沙塵那麼多。
18Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19我的根蔓延到水邊，露水整夜沾在我的枝上。
19Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20我的榮耀在身上常新，我的弓在我手上重新得力。
20Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21大家都聆聽我，等候我；靜默無聲地領受我的指導。
21Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22我說了話以後，他們就不再說，我的言語像雨露一般滴在他們身上。
22Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23他們等候我像等候雨水，又大大張嘴如切慕春雨。
23De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24我向他們微笑，他們也不敢相信；他們珍惜我臉上的光。
24När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25我為他們選擇道路，又坐首位；我像君王住在軍隊中，又像個安慰悲傷的人。’”
25Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.