1悲歎現在的處境“但現在年紀比我小的人都笑我；我不容許他們的父親與我羊群的犬隻為伴。
1Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
2他們的氣力已經衰退了，他們兩手的力量對我有甚麼益處呢？
2Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
3他們因窮乏與飢餓而消瘦，在黑夜荒廢與荒涼之地咀嚼曠野的乾草；
3Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
4他們在草叢中採摘鹹草，以羅騰樹根作食物。
4Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
5他們從人群中被趕出去，人追喊他們如追喊賊一樣，
5Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
6以致他們住在驚嚇谷之中，在地洞和巖穴之間；
6I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
7他們在草叢中間喊叫，在雜草之下集合起來。
7Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
8他們都是愚頑人、下流人的子孫，被人鞭打逐出境外。
8en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
9現在他們以我為歌曲，我竟成了他們的笑柄。
9Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
10他們厭惡我，遠遠地離開我，又不住吐唾沫在我臉上，
10med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
11因為 神把我的弓弦鬆開，叫我受苦，他們就在我面前任意妄為。
11Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
12一窩暴民在我右邊興起，推開我的腳，築起災難的路攻擊我。
12Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
13他們拆毀了我的路，沒有別人的幫助也能毀滅我；
13Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
14他們闖進來如闖大破口，在廢墟之中輥過來，
14Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
15驚駭臨到我的身上，驅逐我的尊嚴如風吹一般，我的好景像雲一樣過去。
15Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
16訴說 神不聽他的呼求現在我的心傷慟有如倒了出來，苦難的日子把我抓住。
16Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
17夜間痛苦刺透我的骨頭，疼痛不止，不住地咀嚼我。
17Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
18我的衣服因 神的大力變了形，他的大力如外衣的領口把我束緊。
18Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
19 神把我扔在泥中，我就像塵土和爐灰一般。
19I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
20 神啊！我向你呼求，你卻不應允我，我站起來，你也不理我。
20Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
21你變成待我殘忍，用你大能的手迫害我，
21Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
22你把我提到風中，使我被風颳去，使我在暴風中消散。
22Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
23我知道你必使我歸回死地，歸到那為眾生所定的陰宅。
23Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
24然而人跌倒，怎會不伸手？人遇災禍，怎會不呼救呢？
24Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
25內心的迷惘與痛苦艱難過日的，我不是為他哀哭；貧窮的，我不是為他憂愁嗎？
25Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
26我希望得福樂，災禍就來了；我等候光明，幽暗就到了。
26Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
27我的心腸沸騰、不安，痛苦的日子臨到我。
27Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
28我四處行走，全身發黑，並不是因為日曬；我在會中站著呼求。
28Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
29我與野狗為兄弟，又與鴕鳥作同伴。
29En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
30我的皮膚發黑脫落，我的骨頭因熱發燒，
30Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
31所以我的琴音變為哀音，我的簫聲變為哭聲。”
31I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.