1人生在世多有愁苦“人在世上怎能沒有勞役呢？你的日子不像雇工的日子嗎？
1En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
2正如僕人切慕暮影，又像雇工盼望工價。
2Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
3照樣，我有空虛的歲月，也有勞苦的黑夜為我派定。
3Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
4我躺下的時候，就說：‘我甚麼時候起來？’然而，長夜漫漫，我輾轉反側，直到黎明。
4Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
5我的肉體以蟲子和土塊為衣裳，我的皮膚裂開又流膿。
5Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
6我過的日子比梭還要快，在毫無盼望之中而結束。
6Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
7求你記念我的性命不過是一口氣，我的眼必不再看見福樂。
7Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
8看我的，他的眼再也看不到我，你的眼要看我，我已經不在了。
8Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
9雲彩怎樣消散逝去，照樣，人下陰間也不再上來。
9Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån.
10他不再回自己的家，故鄉再也不認識他。
10Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
11因此，我不再禁止我的口，我要說出靈裡的憂愁，傾訴心中的痛苦。
11Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12埋怨 神待他過嚴我豈是洋海或是海怪，你竟然設守衛防備我？
12Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13我若說：‘我的床必安慰我，我的榻必減輕我的苦情’，
13När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
14你就用夢驚擾我，又用異象驚嚇我，
14då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
15以致我寧可窒息而死，也不肯保留我這一身的骨頭。
15Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
16我厭惡自己，不願永遠活下去。任憑我吧，因為我的日子都是空虛的。
16Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
17人算甚麼，你竟看他為大，又把他放在心上；
17Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
18每天早晨你都鑒察他，每時每刻你也試驗他。
18synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
19你到甚麼時候才轉眼不看我，任憑我咽下唾沫呢？
19Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
20鑒察世人的主啊！我若犯了罪，跟你有甚麼關係呢？你為甚麼把我當作箭靶，使我以自己為重擔呢？
20Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
21你為甚麼不赦免我的過犯，除去我的罪孽呢？現在我快要躺臥在塵土中，那時你尋找我，我卻不在了。”
21Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.