1被擄之民向 神的哀求我們曾坐在巴比倫的河畔，在那裡我們一想起錫安就哭了。
1Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.
2我們把我們的琴掛在那裡的柳樹上。
2I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.
3因為在那裡，擄掠我們的人要我們唱歌，苦待我們的人要我們娛樂他們；他們說：“為我們唱一首錫安歌吧！”
3Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»
4我們怎能在異族之地唱耶和華的歌呢？
4Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?
5耶路撒冷啊！如果我忘記你，情願我的右手忘記技巧（“忘記技巧”或譯：“枯乾”）。
5Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.
6如果我不記念你，如果我不高舉耶路撒冷超過我最大的喜樂，情願我的舌頭緊貼上膛。
6Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.
7耶和華啊！求你記念以東人在耶路撒冷遭難的日子所行的，他們說：“拆毀它，拆毀它，直拆到根基。”
7Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»
8將要被毀滅的（“將要被毀滅的”有古譯本作“毀滅者”）巴比倫城（“城”原文作“女子”）啊！照著你待我們的行為報復你的，那人有福了。
8Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
9抓住你的嬰孩摔在磐石上的，那人有福了。
9Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.