¹Then answered Eliphaz the Temanite, and said,

¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

²Should a wise man utter vain knowledge, and fill his belly with the east wind?

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

³Should he reason with unprofitable talk? or with speeches wherewith he can do no good?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

⁴Yea, thou castest off fear, and restrainest prayer before God.

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁵For thy mouth uttereth thine iniquity, and thou choosest the tongue of the crafty.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁶Thine own mouth condemneth thee, and not I: yea, thine own lips testify against thee.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁷Art thou the first man that was born? or wast thou made before the hills?

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁸Hast thou heard the secret of God? and dost thou restrain wisdom to thyself?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁹What knowest thou, that we know not? what understandest thou, which is not in us?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

¹⁰With us are both the grayheaded and very aged men, much elder than thy father.

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹¹Are the consolations of God small with thee? is there any secret thing with thee?

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹²Why doth thine heart carry thee away? and what do thy eyes wink at,

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹³That thou turnest thy spirit against God, and lettest such words go out of thy mouth?

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹⁴What is man, that he should be clean? and he which is born of a woman, that he should be righteous?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁵Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight.

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁶How much more abominable and filthy is man, which drinketh iniquity like water?

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁷I will shew thee, hear me; and that which I have seen I will declare;

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁸Which wise men have told from their fathers, and have not hid it:

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁹Unto whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

²⁰The wicked man travaileth with pain all his days, and the number of years is hidden to the oppressor.

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²¹A dreadful sound is in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²²He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for of the sword.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²³He wandereth abroad for bread, saying, Where is it? he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²⁴Trouble and anguish shall make him afraid; they shall prevail against him, as a king ready to the battle.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁵For he stretcheth out his hand against God, and strengtheneth himself against the Almighty.

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁶He runneth upon him, even on his neck, upon the thick bosses of his bucklers:

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁷Because he covereth his face with his fatness, and maketh collops of fat on his flanks.

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁸And he dwelleth in desolate cities, and in houses which no man inhabiteth, which are ready to become heaps.

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁹He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof upon the earth.

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

³⁰He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of his mouth shall he go away.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³¹Let not him that is deceived trust in vanity: for vanity shall be his recompence.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³²It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be green.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³³He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³⁴For the congregation of hypocrites shall be desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁵They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.