¹My breath is corrupt, my days are extinct, the graves are ready for me.

¹Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.

²Are there not mockers with me? and doth not mine eye continue in their provocation?

²Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

³Lay down now, put me in a surety with thee; who is he that will strike hands with me?

³Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?

⁴For thou hast hid their heart from understanding: therefore shalt thou not exalt them.

⁴Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.

⁵He that speaketh flattery to his friends, even the eyes of his children shall fail.

⁵Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.

⁶He hath made me also a byword of the people; and aforetime I was as a tabret.

⁶Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.

⁷Mine eye also is dim by reason of sorrow, and all my members are as a shadow.

⁷Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

⁸Upright men shall be astonied at this, and the innocent shall stir up himself against the hypocrite.

⁸De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

⁹The righteous also shall hold on his way, and he that hath clean hands shall be stronger and stronger.

⁹Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

¹⁰But as for you all, do ye return, and come now: for I cannot find one wise man among you.

¹⁰Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

¹¹My days are past, my purposes are broken off, even the thoughts of my heart.

¹¹Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.

¹²They change the night into day: the light is short because of darkness.

¹²Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

¹³If I wait, the grave is mine house: I have made my bed in the darkness.

¹³Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;

¹⁴I have said to corruption, Thou art my father: to the worm, Thou art my mother, and my sister.

¹⁴till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

¹⁵And where is now my hope? as for my hope, who shall see it?

¹⁵Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?

¹⁶They shall go down to the bars of the pit, when our rest together is in the dust.

¹⁶Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.