¹My son, attend unto my wisdom, and bow thine ear to my understanding:

¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

²That thou mayest regard discretion, and that thy lips may keep knowledge.

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

³For the lips of a strange woman drop as an honeycomb, and her mouth is smoother than oil:

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

⁴But her end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁵Her feet go down to death; her steps take hold on hell.

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁶Lest thou shouldest ponder the path of life, her ways are moveable, that thou canst not know them.

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁷Hear me now therefore, O ye children, and depart not from the words of my mouth.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁸Remove thy way far from her, and come not nigh the door of her house:

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁹Lest thou give thine honour unto others, and thy years unto the cruel:

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

¹⁰Lest strangers be filled with thy wealth; and thy labours be in the house of a stranger;

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹¹And thou mourn at the last, when thy flesh and thy body are consumed,

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹²And say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof;

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹³And have not obeyed the voice of my teachers, nor inclined mine ear to them that instructed me!

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹⁴I was almost in all evil in the midst of the congregation and assembly.

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁵Drink waters out of thine own cistern, and running waters out of thine own well.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁶Let thy fountains be dispersed abroad, and rivers of waters in the streets.

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁷Let them be only thine own, and not strangers' with thee.

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁸Let thy fountain be blessed: and rejoice with the wife of thy youth.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁹Let her be as the loving hind and pleasant roe; let her breasts satisfy thee at all times; and be thou ravished always with her love.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

²⁰And why wilt thou, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of a stranger?

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²¹For the ways of man are before the eyes of the LORD, and he pondereth all his goings.

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²²His own iniquities shall take the wicked himself, and he shall be holden with the cords of his sins.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²³He shall die without instruction; and in the greatness of his folly he shall go astray.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.