¹My son, keep my words, and lay up my commandments with thee.

¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

²Keep my commandments, and live; and my law as the apple of thine eye.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

³Bind them upon thy fingers, write them upon the table of thine heart.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

⁴Say unto wisdom, Thou art my sister; and call understanding thy kinswoman:

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁵That they may keep thee from the strange woman, from the stranger which flattereth with her words.

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁶For at the window of my house I looked through my casement,

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁷And beheld among the simple ones, I discerned among the youths, a young man void of understanding,

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁸Passing through the street near her corner; and he went the way to her house,

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁹In the twilight, in the evening, in the black and dark night:

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

¹⁰And, behold, there met him a woman with the attire of an harlot, and subtil of heart.

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹¹(She is loud and stubborn; her feet abide not in her house:

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹²Now is she without, now in the streets, and lieth in wait at every corner.)

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹³So she caught him, and kissed him, and with an impudent face said unto him,

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹⁴I have peace offerings with me; this day have I payed my vows.

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁵Therefore came I forth to meet thee, diligently to seek thy face, and I have found thee.

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁶I have decked my bed with coverings of tapestry, with carved works, with fine linen of Egypt.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁷I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁸Come, let us take our fill of love until the morning: let us solace ourselves with loves.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁹For the goodman is not at home, he is gone a long journey:

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

²⁰He hath taken a bag of money with him, and will come home at the day appointed.

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²¹With her much fair speech she caused him to yield, with the flattering of her lips she forced him.

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²²He goeth after her straightway, as an ox goeth to the slaughter, or as a fool to the correction of the stocks;

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²³Till a dart strike through his liver; as a bird hasteth to the snare, and knoweth not that it is for his life.

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²⁴Hearken unto me now therefore, O ye children, and attend to the words of my mouth.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁵Let not thine heart decline to her ways, go not astray in her paths.

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁶For she hath cast down many wounded: yea, many strong men have been slain by her.

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁷Her house is the way to hell, going down to the chambers of death.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.