¹Ug sa miundang ang kasaba, sa tapus ipatawag ni Pablo ang mga tinon-an ug sa nakapahamangno kanila, siya nanamilit kanila, ug migikan sa pag-adto sa Macedonia.

¹Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.

²Ug sa nakaagi na siya niadtong mga bahina, ug sa nakapahamangno siya sa nakadaghan kanila, nakadangat siya sa Grecia.

²Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.

³Ug sa tapus siya makapuyo didto ug tolo ka bulan, ug sa gihikay sa mga Judio ang usa ka pagbudhi batok kaniya, sa molayag na unta siya padulong sa Siria, gituyo niya ang pagbalik latas sa Macedonia.

³Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.

⁴Ug giubanan siya, hangtud sa Asia, ni Sopater, nga; taga-Berea, anak ni Pirrio, ug sa mga taga-Tesalonica, si Aristarco, ug si Segundo, ug si Gayo, nga taga-Derbe, ug si Timoteo; ug mga taga-Asia, si Tychico ug si Trofimo.

⁴Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.

⁵Apan kini sila miuna ug nanaghulat kanamo sa Troas.

⁵Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.

⁶Ug sa tapus ang mga adlaw sa mga tinapay nga walay levadura, milayag kami gikan sa Filipos, ug sa lima ka adlaw hiabutan namo sila sa Troas, diin kami mipabilin sa pito ka adlaw.

⁶Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.

⁷Ug sa nahaunang adlaw sa semana, sa nanagkatigum kami sa pagtipiktipik sa tinapay, nagwali kanila si Pablo kay buot siya molakaw sa adlaw nga mosunod; ug gitaas ang iyang wali hangtud sa tungang gabii.

⁷På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;

⁸Ug may daghang mga suga sa sulod sa itaas diin kami managkatigum.

⁸och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.

⁹Ug may naglingkod sa tamboanan nga usa ka ulitawo nga ginganlan si Eutico, nga giabut sa halalum nga paghikatulog; ug kay gitaas pa gayud ni Pablo ang iyang wali, kini sanglit nahinanok pag-ayo nahulog gikan sa ikatolong salug, ug gisakwat nga patay.

⁹Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död

¹⁰Ug mikanaug si Pablo ug miduol kaniya; ug sa miagbay kaniya, miingon: Dili kamo magsaba; kay ang iyang kinabuhi anaa kaniya.

¹⁰Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»

¹¹Ug sa nahisaka na siya, ug nakatipiktipik sa tinapay, ug nakakaon, ug nakasulti kanila ug hataas hangtud sa kaadlawon, mao nga migikan siya.

¹¹Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.

¹²Ug gidala nila ang batan-on nga buhi, ug nangalipay sila sa dili diyutay.

¹²Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.

¹³Ug kami nga ming-una ngadto sa sakayan, milayag padulong sa Ason, sa tuyo nga didto pasakyon namo si Pablo; kay mao kini ang iyang sugo kay gituyo niya ang pag-adto nga magalakaw.

¹³Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.

¹⁴Ug sa hingsugatan niya kami sa Ason, gipasakay namo siya sa sakayan ug nakadangat kami sa Mitilene.

¹⁴Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.

¹⁵Ug sa milayag kami gikan didto, sa sunod nga adlaw midangat kami sa atbang sa Scio; ug sa sunod nga adlaw midunggo kami sa Samos; ug mipabilin sa Trogilio, ug sa adlaw nga misunod midangat kami sa Mileto.

¹⁵Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.

¹⁶Kay si Pablo nagtinguha sa paglabay sa Efeso, aron siya dili malangan sa Asia, kay nagadali siya, kong mahimo niya, nga makadangat siya sa Jerusalem sa adlaw sa Pentecostes.

¹⁶Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.

¹⁷Ug gikan sa Mileto nagpasugo siya sa Efeso, ug iyang gipatawag ang mga anciano sa iglesia.

¹⁷Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.

¹⁸Ug sa miabut na sila ngadto kaniya miingon siya kanila: Hingbaloan ninyo nga sukad sa unang adlaw sa akong pagtunob dinhi sa Asia, kong unsa ang kinabuhi ko sa inyong kinataliwad-an sa tanang panahon,

¹⁸Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:

¹⁹Nga nagaalagad sa Ginoo sa bug-os nga pagpaubos, ug inubanan sa mga luha, ug sa mga pagtintal, nga ming-abut kanako tungod sa mga paglalang sa mga Judio;

¹⁹huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.

²⁰Nga ako wala magalikay sa pagpahayag kaninyo sa bisan unsa nga mapuslanon, ug sa pagtudlo kaninyo sa dayag, ug sa mga kabalayan;

²⁰Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.

²¹Nga nagapamatuod sa mga Judio ug sa mga Greciahanon usab sa paghinulsol ngadto sa Dios, ug sa pagtoo sa atong Ginoong Jesucristo.

²¹Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

²²Ug, karon, tan-awa, ako moadto sa Jerusalem nga ginapus sa Espiritu sa walay pagpanghibalo sa mga butang nga mahitabo kanako didto;

²²Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;

²³Gawas sa gipamatuod sa Espiritu Santo kanako sa tagsatagsa ka lungsod, nga nagaingon nga ang mga gapus ug mga kagul-anan magapabilin kanako.

²³allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.

²⁴Apan wala ko pagpakamahala ang akong kinabuhi sa bisan unsang paagi, aron lamang mahingpit ko ang akong tinguha ug ang pagkaalagad nga akong nadawat gikan sa Ginoong Jesus, sa pagpamatuod sa Maayong Balita sa gracia sa Dios.

²⁴Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

²⁵Ug karon, tan-awa, akong hingbaloan nga kamong tanan, nga gisuroy ko sa pagmantala sa gingharian sa Dios, dili na makakita sa akong nawong.

²⁵Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.

²⁶Busa, ginapamatuod ko kaninyo karong adlawa, nga ako putli gikan sa dugo sa tanang mga tawo.

²⁶Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.

²⁷Kay wala ako mosibug sa pagmantala kaninyo sa bug-os nga tambag sa Dios.

²⁷Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.

²⁸Matngoni ninyo ang inyong kaugalingon, ug ang tanang panon nga kanila ang Espiritu Santo naghimo kaninyo nga mga magtatan-aw, aron pasibsibon ninyo ang iglesia sa Dios nga gipalit niya sa iyang kaugalingong dugo.

²⁸Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.

²⁹Nanghibalo ako nga, sa tapus sa akong paggikan, pagasudlon kamo sa mga lobo nga mabangis nga dili nila pasayloon ang panon.

²⁹Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.

³⁰Ug gikan sa kaugalingon ninyong pundok manindog ang mga tawo nga magasulti ug mga butang nga balit-ad, sa pagpabulag sa mga tinon-an sunod kanila.

³⁰Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

³¹Busa, managtukaw kamo; hinumdumi nga sa sulod sa tolo ka tuig ako wala maghunong sa pagtambag sa tagsatagsa kaninyo sa gabii ug sa adlaw uban ang mga luha.

³¹Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

³²Ug karon, mga igsoon, ginatugyan ko kamo sa Dios, ug sa pulong sa iyang gracia; nga adunay gahum sa pagpabaskug kaninyo, ug sa paghatag kaninyo ug kabilin sa tanang mga balaan.

³²Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.

³³Wala ako maibug sa kang bisan kansa nga salapi, kun bulawan, kun bisti.

³³Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.

³⁴Kamo sa inyong kaugalingon nasayud nga kining mga kamot nagabuhat alang sa akong mga kinahanglan, ug kanila nga uban kanako.

³⁴I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.

³⁵Sa tanan nga mga butang naghatag ako kaninyo ug panig-ingnan nga, sa pagsingkamot kinahanglan pagtabangan ninyo ang mga maluya, ug pagahinumduman ninyo ang mga pulong sa Ginoong Jesus, nga iya gayud nga gipamulong: Labing bulahan ang paghatag kay sa pagdawat.

³⁵I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»

³⁶Ug sa nakasulti siya niini, miluhod ug nag-ampo siya uban kanilang tanan.

³⁶När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.

³⁷Ug silang tanan nanghilak pag-ayo, ug migakus sila sa Hog ni Pablo, ug mihalok kaniya.

³⁷Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;

³⁸Nga nagasubo sa hilabihan gayud tungod sa pulong nga giingon niya, nga sila dili na makakita sa iyang nawong. Ug ilang giubanan siya hangtud sa sakayan.

³⁸och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.