¹Ug migikan si Jesus didto, ug miadto sa iyang kaugalingong yuta; ug minunot kaniya ang iyang mga tinon-an.

¹Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.

²Ug sa pag-abut sa adlaw nga igpapahulay, misugod siya sa pagpanudlo sa sinagoga; ug daghan sa nagapatalinghug kaniya, nanghibulong nga nagaingon: Diin kini makabaton niining mga butanga? ug unsa ang kinaadman nga nahatag niining tawohana ug unsay kahulogan nianang mga gamhanang buhat nga ginahimo sa iyang mga kamot?

²Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: »Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?

³Dili ba mao kini ang panday, nga anak ni Maria ug igsoon ni Jacobo, ug ni Jose, ug ni Judas, ug ni Simon? Ug wala ba dinhi uban kanato ang iyang mga igsoong babaye? Ug kaniya nakakaplag sila ug kahigayonan sa pagkapangdol.

³Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?» Så blev han för dem en stötesten.

⁴Ug si Jesus miingon kaniya: Walay usa ka manalagna nga walay kadungganan gawas sa iyang kaugalingong yutang natawohan, ug sa taliwala sa iyang kabanayan ug sa iyang kaugalingong balay.

⁴Då sade Jesus till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus.»

⁵Ug wala siya makabuhat didto bisan unsang katingalahan, gawas sa pagpandong niya sa iyang mga kamot sa pipila ka mga masakiton, ug giayo sila.

⁵Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.

⁶Ug siya nahibulong tungod sa ilang kakulang sa pagtoo. Ug siya misuroy sa mga balangay sa pagpanudlo.

⁶Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.

⁷Ug gitawag niya ang napulo ug duha, ug nagsugod sa pagsugo kanila sa tinagurha, ug gihatagan niya sila ug gahum batok sa mga espiritu nga mahugaw.

⁷Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.

⁸Ug nagsugo kanila nga dili sila magdala ug bisan unsa sa dalan, gawas sa usa ka sungkod lamang: walay puntil, walay tinapay, walay kuarta sa bakus.

⁸Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.

⁹Apart nga managsul-ob sila ug mga sandalias, ug dili sila managsul-ob ug duha ka saput.

⁹Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.

¹⁰Ug siya miingon kanila: Bisan asang balaya kamo makasulod, didto magapabilin kamo hangtud sa inyong paggikan sa maong dapit.

¹⁰Och han sade till dem: »När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.

¹¹Ug bisan diin dapita nga dili modawat kaninyo ug dili magapamati kaninyo, sa inyong pagpahawa didto, paphaa ninyo ang abug sa inyong mga lapalapa sa pagpamatuod kanila.

¹¹Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem.»

¹²Ug nanlakaw sila ug nanagwali nga managhinulsol ang mga tawo.

¹²Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;

¹³Ug gihinginlan nila ang daghang mga yawa ug gidihogan ug lana ang daghang mga masakiton, ug giayo sila.

¹³och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

¹⁴Ug ang haring Herodes nakadungog niini; kay nabantug ang iyang ngalan, ug siya nag-ingon: Si Juan ang Magbabautismo nabanhaw gikan sa mga minatay, ug tungod niini ang mga dagkung gahum nagabuhat diha kaniya.

¹⁴Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: »Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»

¹⁵Apan ang uban miingon: Kini mao si Elias. Ug ang uban miingon, usa ka manalagna, kun usa sa mga manalagna.

¹⁵Men andra sade: »Det är Elias.» Andra åter sade: »Det är en profet, lik de andra profeterna.»

¹⁶Apan sa pagkadungog ni Herodes niini, miingon: Kini mao si Juan nga akong gipunggotan: siya nabanhaw gikan sa mga minatay.

¹⁶Men när Herodes hörde detta, sade han: »Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda.»

¹⁷Kay si Herodes mao gayud ang nagsugo sa pagpadakup kang Juan, ug iya kining gipagapus sa bilanggoan, tungod kang Herodias nga asawa ni Felipe nga iyang igsoon kay siya nangasawa kaniya.

¹⁷Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,

¹⁸Kay si Juan nag-ingon kang Herodes: Dili uyon sa Kasugoan alang kanimo ang pagbaton sa asawa sa imong igsoon.

¹⁸och Johannes hade då sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru.»

¹⁹Ug si Herodias nagdumot kaniya, ug buot siya patyon: apan wala makahimo;

¹⁹Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.

²⁰Kay si Herodes nahadlok kang Juan sa pagkasayud niya nga kini usa ka tawo nga matarung ug balaan, ug iyang gipanalipdan siya. Ug sa iyang pagkadungog kaniya, nalisang siya; ug nagapatalinghug kaniya nga malipayon.

²⁰Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.

²¹Ug sa pag-abut sa higayong adlaw nga si Herodes nagapapanihapon sa iyang mga kadagkuan, ug mga Kiliarka ug sa mga pangulo sa Galilea;

²¹Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.

²²Ug sa misulod ang anak nga babaye ni Herodias ug sa misayaw nakapahimuot siya kang Herodes ug sa mga kauban niini sa lamesa; ug ang hari miingon sa dalaga: Pangayo kanako sa bisan unsang gusto mo ug igahatag ko kanimo.

²²Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: »Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det.»

²³Ug siya nanumpa kaniya: Bisan unsang butanga ang imong pangayoon kanako, igahatag ko kanimo, bisan pa ang katunga sa akong gingharian.

²³Ja, han lovade henne detta med ed och sade: »Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike.»

²⁴Ug migula siya ug nag-ingon sa iyang inahan: Unsa ang akong pangayoon? Ug nag-ingon siya: Ang ulo ni Juan nga Bautista.

²⁴Då gick hon ut och frågade sin moder: »Vad skall jag begära?» Hon svarade: »Johannes döparens huvud.»

²⁵Ug gilayon misulod siya pagdali ngadto sa hari, ug nangayo nga nagaingon: Buot ko nga ihatag mo dayon kanako, sa usa ka pinggan, ang ulo ni Juan nga Bautista.

²⁵Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: »Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud.»

²⁶Ug nasubo ang hari sa hilabihan gayud; apan tungod sa mga panumpa niya ug niadtong mga nanaglingkod kauban niya, wala siya magdumili kaniya.

²⁶Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.

²⁷Ug dihadiha nagpaadto ang hari usa sa iyang mga sundalong magbalantay, ug nagsugo nga dad-on ang ulo ni Juan; ug kini milakaw ug iyang gipunggotan siya sa bilanggoan.

²⁷Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset

²⁸Ug iyang gidala sa usa ka pinggan ang ulo, ug gihatag kini ngadto sa dalaga; ug ang dalaga naghatag niini sa iyang inahan.

²⁸och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.

²⁹Ug sa hingdunggan kini sa iyang mga tinon-an, nangadto sila ug ilang gikuha ang iyang lawas ug gipahimutang nila sa usa ka lubnganan.

²⁹Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.

³⁰Ug sa nagtigum kang Jesus ang mga apostoles, ilang gisugilon kaniya ang tanang mga butang nga ilang nabuhat ug ang tanan nga ilang gipanudlo.

³⁰Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.

³¹Ug siya miingon kanila: Umari kamo gayud paglain sa usa ka dapit sa kamingawan ug managpahulay kamo sa makadiyut. Kay kadtong managpanganhi ug managpangadto daghan, ug sila walay igong panahon bisan sa pagkaon.

³¹Då sade han till dem: »Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.» Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.

³²Ug misakay sila sa usa ka sakayan paingon sa usa ka mamingaw nga dapit.

³²De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.

³³Ug ang mga tawo nakakita sa ilang paggikan ug daghan ang nahibalo, ug sila midalagan pagdungan ngadto gikan sa tanang lungsod ug nanagpangabut pag-una kanila.

³³Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.

³⁴Ug sa pagkawas ni Jesus, nakita niya ang daghang katawohan ug giabut siya ug kalooy kanila, kay sama sila sa mga carnero nga walay magbalantay: ug misugod siya sa pagpanudlo sa daghang mga butang.

³⁴När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro »lika får som icke hade någon herde»; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.

³⁵Ug sa hapon na kaayo, ang iyang mga tinon-an mingduol kaniya, ug nag-ingon: Ang dapit kamingawan, ug hapon na kaayo.

³⁵Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.

³⁶Palakta sila aron mangadto sa mga kaumahan ug mga kabalangayan nga nagalibut, ug mamalit sila ug tinapay; kay wala silay makaon.

³⁶Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta.»

³⁷Apan siya mitubag ug nag-ingon kanila: Hatagi ninyo sila ug makaon. Ug miingon sila kaniya: Moadto ba kami sa pagpalit ug tinapay nga duha ka gatus nga denario ug pagahatagan namo sila ug makaon?

³⁷Men han svarade och sade till dem: »Given I dem att äta.» De svarade honom: »Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?»

³⁸Ug siya miingon kanila: Pila ba ang mga tinapay ninyo? Umadto kamo ug tan-awa ninyo. Ug sa ilang hingbaloan miingon sila: Lima, ug duha ka isda.

³⁸Men han sade till dem: »Huru många bröd haven I? Gån och sen efter.» Sedan de hade gjort så, svarade de: »Fem, och därtill två fiskar.»

³⁹Ug siya nagsugo kanila nga paling-kuron nila ang tanan, sa pinundok, sa lunhaw nga balili.

³⁹Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.

⁴⁰Ug minglingkod sila sa pinundok sa ginatus ug kinalim-an.

⁴⁰Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.

⁴¹Ug gikuptan niya ang lima ka tinapay ug duha ka isda; ug sa mihangad siya sa langit, nagpasalamat: ug gitipiktipik niya ang mga tinapay ug gihatag niya sa iyang mga tinon-an, aron nga ibutang sa atubangan nila: ug gibahinbahin ang duha ka isda kanilang tanan.

⁴¹Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.

⁴²Ug nangaon ang tanan ug nangabusog.

⁴²Och de åto alla och blevo mätta.

⁴³Ug nakahipus sila sa mga tinipik napulo ug duha ka bukag nga puno, ug sa mga isda usab.

⁴³Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.

⁴⁴Ug ang nanagpangaon sa mga tinapay may mga lima ka libo ka lalake.

⁴⁴Och det var fem tusen män som hade ätit.

⁴⁵Ug dihadiha gipilit niya ang iyang mga tinon-an sa pagpasakay sa sakayan, ug nagpaadto kanila pag-una ngadto sa pikas paingon sa Betsaida, samtang gipalakat niya ang katawohan.

⁴⁵Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.

⁴⁶Ug sa nakapanamilit siya kanila, miadto siya sa bukid sa pag-ampo.

⁴⁶Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.

⁴⁷Ug sa miabut ang kahaponon ang sakayan didto sa taliwala sa dagat, ug siya na lamang usa sa yuta.

⁴⁷När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.

⁴⁸Ug sa iyang nakita sila nga nagakalisudlisud sa paggaud kay sungsungon ang hangin, siya miadto kanila, nga nagalakaw sa ibabaw sa dagat sa may ikaupat nga hugna sa pagbantay sa gabii, ug buot unta molabay kanila.

⁴⁸Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.

⁴⁹Apan sila, sa ilang pagkakita kaniya nga nagalakaw sa ibabaw sa dagat, naghunahuna nga kini usa ka abat, ug misinggit,

⁴⁹Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;

⁵⁰Kay silang tanan nakakita kaniya ug nangalisang. Apan gilayon siya misulti kanila nga miingon: Managkalipay kamo: ako kini, dili kamo mahadlok.

⁵⁰ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»

⁵¹Ug siya misakay sa ilang sakayan, ug mihunong ang hangin. Ug nanghitingala sila ug daku uyamut sa sulod sa ilang kaugalingon, ug nanghibulong sila.

⁵¹Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;

⁵²Kay wala sila makasabut sa nahatungod sa mga tinapay; kay magahi ang ilang mga kasingkasing.

⁵²ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.

⁵³Ug sa nakatabok, ming-abut sila sa yuta sa Genezaret ug midunggo sila didto.

⁵³När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.

⁵⁴Ug sa pagkawas nila sa sakayan, gilayon naila siya sa katawohan,

⁵⁴Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;

⁵⁵Ug gilibut nila kadtong tibook nga yuta, ug misugod sila pagdala sa mga duyan sa mga masakiton, ngadto sa dapit diin nila hidunggi nga atua siya.

⁵⁵och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.

⁵⁶Ug bisan asa siya magasulod sa mga balangay, kun mga lungsod, kun mga kaumahan, ginabutang nila ang mga masakiton sa mga tiyanggihan, ug sila nagapakilooy kaniya, nga bisan lamang makahikap sila sa sidsid sa iyang kupo: Ug ang tanang nakahikap kaniya, nangaayo.

⁵⁶Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.