¹Ug nanagtigum kaniya ang mga Fariseo ug ang uban sa mga escriba, nga ming-abut gikan sa Jerusalem;

¹Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från Jerusalem, församlade sig omkring honom;

²Ug hingkit-an nila ang uban sa iyang mga tinon-an nga nagakaon sa tinapay nga mahugaw ang ilang mga kamot, kay wala manghunaw.

²och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det är otvagna, händer.

³Kay ang mga Fariseo ug ang tanang mga Judio dili mokaon kong dili manghunaw usa sa ilang mga kamot, kay nagabantay sila sa gikabilinbilin nga sugilon sa mga anciano.

³Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar, noga hava tvagit sina händer,

⁴Ug kong mahiuli sila gikan sa baligyaanan, dili sila mokaon kong dili mangaligo una, ug daghan pang uban mga butang nga nadawat nila aron pagabantayan, ang paghugas sa mga copa, ug sa mga saro, ug sa mga galamiton nga tumbaga, ug sa mga higdaanan.

⁴likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor och kopparskålar.

⁵Unya nanagpangutana kaniya ang mga Fariseo ug mga escriba: Nganong wala managgawi ang imong mga tinon-an ingon sa gikabilinbilin nga sugilon sa mga anciano, kondili nga nagakaon sila sa tinapay sa walay pagpanghunaw sa mga kamot?

⁵Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varför vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta med orena händer?»

⁶Ug siya nag-ingon kanila. Igo gayud ang gitagna ni Isaias mahatungod kaninyo, mga salingkapaw, ingon sa nahasulat na: Kining mga tawohana sa mga ngabil nagatahud kanako, apan ang kasingkasing nila halayo kanako.

⁶Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, I skrymtare, såsom det är skrivet: 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

⁷Apan kawang lamang ang ilang pagsimba kanako nga nagapanudlo sila, ingon nga ilang pagtolon-an, sa mga sugo sa mga tawo.

⁷och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'

⁸Kay gibiyaan ninyo ang mga sugo sa Dios, ug gibatonan ninyo ang mga gikabilinbilin nga sugilon sa mga tawo, ang mga paghugas sa mga saro, ug mga tagayan, ug ang uban nga mga daghang butang nga sama niini ginabuhat ninyo.

⁸I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»

⁹Ug siya nagaingon kanila: Gisalikway ninyo gayud ang sugo sa Dios, aron sa pagbantay sa inyong gikabilinbilin nga sugilon.

⁹Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud för att hålla edra egna stadgar!

¹⁰Kay si Moises nag-ingon: Tu-mahod ka sa imong amahan ug sa imong inahan; ug: Ang magatunglo sa amahan kun sa inahan, mamatay sa kamatayon.

¹⁰Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

¹¹Apan kamo nagaingon: Kong ang tawo magaingon sa amahan kun sa inahan: Corban, nga kong hubaron, halad sa Dios, kadtong tanan nga arang ko ikatabang kanimo.

¹¹Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom korban' (det betyder offergåva),

¹²Wala na ninyo tugoti siya sa pagbuhat bisan unsa alang sa iyang amahan kun sa iyang inahan.

¹²då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin fader eller sin moder.

¹³Ug gihimo ninyong walay hinung-dan ang pulong sa Dios, tungod sa gikabilinbilin nga sugilon nga inyong gihatag, ug daghang mga butang nga sama niini ginabuhat ninyo.

¹³På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra fäderneärvda stadgar. Och mycket annat sådant gören I.»

¹⁴Ug sa gitawag niya ang tanang katawohan ngadto kaniya, siya miingon kanila: Magpatalinghug kamong tanan kanako, ug sumabut.

¹⁴Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem: »Hören mig alla och förstån.

¹⁵Walay bisan unsa sa gawas sa tawo, nga, kong makasulod kaniya arang makahugaw kaniya, apan kadtong mga butang nagagula kaniya mao ang magapahugaw sa tawo.

¹⁵Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.»

¹⁶Ang may igdulungog sa pagpatalinghug, magpatalinghug.

¹⁷Ug sa nakasulod sa balay gikan sa panon sa katawohan, nanagpangutana kaniya ang iyang mga tinon-an nahatungod sa sambingay.

¹⁷När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom om detta bildliga tal.

¹⁸Ug siya miingon kanila: Ingon ba usab kamo niana nga walay mga salabutan? Wala ba kamo makasabut nga bisan unsa gikan sa gawas nga makasulod sa tawo dili makahugaw kaniya;

¹⁸Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd? Insen I icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne,

¹⁹Kay wala makasulod sa iyang kasingkasing, kondili sa tiyan ug nagagula sa dapit nga hilit? Kini giingon niya, nga nagahimong malinis sa tanang makaon.

¹⁹eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och har sin naturliga utgång?» Härmed förklarade han all mat för ren.

²⁰Ug siya miingon: Ang nagagula sa tawo, kana makahugaw sa tawo.

²⁰Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det som orenar människan.

²¹Kay gikan sa sulod sa kasingkasing sa mga tawo manggula ang mga mangil-ad nga mga hunahuna: ang mga pagpakighilawas, ang mga pagpangawat, ang mga pagbuno, ang mga pagpanapaw,

²¹Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar, otukt, tjuveri, mord,

²²Ang mga kahikaw, ang mga pagkadautan, ang paglimbong, ang kaulag, ang dautang tinan-awan, ang pagpasipala, ang pagpalabilabi, ang binuang;

²²äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, övermod, oförsynt väsende.

²³Ngatanan kining dautan nga mga butang sa sulod nagagikan, ug makahugaw sa tawo.

²³Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»

²⁴Ug mitindog siya didto, ug milakaw padulong sa mga utlanan sa Tiro ug sa Sidon. Ug sa nakasulod siya sa usa ka balay, buot siya unta nga walay mahibalo; apan wala siya makahimo sa pagtago.

²⁴Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område. Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få veta det. Dock kunde han icke förbliva obemärkt,

²⁵Apan usa ka babaye kang kinsang batang babaye nagabaton ug usa ka espiritu nga mahugaw, dihadiha sa nakadungog mahatungod kaniya, miabut ug mihapa sa iyang mga tiil.

²⁵utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom, strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hans fötter;

²⁶Ang babaye Greciahanon, usa ka Sirofenisiahanon sa kaliwatan; kini nagpakilooy kaniya nga hinginlan niya ang yawa gikan sa iyang anak.

²⁶det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.

²⁷Apan si Jesus miingon kaniya: Pasagdi nga mangabusog pag-una ang mga anak; kay dili maayo nga pagakuhaon ang tinapay sa mga anak ug isalibay sa mga iro.

²⁷Men han sade till henne: »Låt barnen först bliva mättade; det är ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»

²⁸Apan siya mitubag ug miingon kaniya: Oo, Ginoo, bisan pa ang mga iro, sa ilalum sa lamesa, nagakaon sa mga mumho sa mga bata.

²⁸Hon svarade och sade till honom: »Ja, Herre; också äta hundarna under bordet allenast av barnens smulor.»

²⁹Ug siya nag-ingon kaniya: Tungod nianang mga pulonga, lumakaw ka; migula na ang yawa sa imong anak.

²⁹Då sade han till henne: »För det ordets skull säger jag dig: Gå; den onde anden har farit ut ur din dotter.»

³⁰Ug miadto siya sa iyang balay, ug iyang hingkaplagan ang bata nga nagahigda sa higdaanan, ug ang yawa migula na.

³⁰Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och såg att den onde anden hade farit ut.

³¹Ug migikan pag-usab siya sa utlanan sa Tiro ug sa Sidon, ug miabut sa dagat sa Galilea sa taliwala sa mga utlanan sa Decapolis.

³¹Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska sjön.

³²Ug gidad-an siya ug usa ka bungol ug yungit, ug nagpakilooy sila kaniya nga iyang pandungan sa iyang kamot.

³²Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad honom att lägga handen på denne.

³³Ug gidala siya sa hilit gikan sa panon sa katawohan ug gikulkog niya sa iyang mga tudlo ang mga dalunggan, ug siya miluwa, ug mihikap sa dila niini.

³³Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga

³⁴Ug sa mihangad siya sa langit, nanghupaw ug miingon kaniya: Heffata, sa ato pa: Maabli ka.

³⁴och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: »Effata» (det betyder: »Upplåt dig»).

³⁵Ug dihadiha naukban ang iyang mga dalunggan, ug natangtangan sa higut ang iyang dila, ug nakasulti na siya pag-ayo.

³⁵Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade redigt och klart.

³⁶Ug iyang gitugon sila nga dili magpanugilon bisan kang kinsa. Apan sa hilabihan niyang pagtugon kanila, hilabihan usab hinoon ang pagmantala nila niini.

³⁶Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer han förbjöd dem, dess mer förkunnade de det.

³⁷Ug nanghitingala sila ug daku kaayo nga nagaingon: Maayo ang iyang pagbuhat sa tanang mga butang; nahimo niya nga ang mga bungol nagpakadungog, ug ang mga amang nagpakasulti.

³⁷Och folket häpnade övermåttan och sade: »Allt har han väl beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.»