¹FANGANTA agang gui as Yuus ni y minetgotta: fatinas y magof na boruca gui as Yuus Jacob.

¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

²Entona y salmo, yan chule mague y pandireta; yan y magof na atpa yan y guitala.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

³Guaefe y trompeta gui tiempo y nuebo na pulan, gui tiempon gualafon na pulan, gui jaanen y guipot magas.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

⁴Sa este lay guiya Israel: yan y tinago Yuus Jacob.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁵Jafatinas este as José para untestimonio anae jumanao juyong gui inanaco y tano Egipto: anae jujungog y finijo na ti siña jutungo.

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁶Janajanao y apagaña guinin y catga: yan y canaeña manalibre guinin y lauya.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁷Jago umaagan gui chinatsaga, ya guajo munalibrejao: guajo umopejao gui umatog na sagayan julo: ya juchaguejao gui oriyan janom guiya Meriba. Sila.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁸Jungog, O taotaojo, ya guajo junae jao testimonio, O Israel, yaguin malagojao unecungogyo!

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁹Munga otro yuus, guiya jago; ni unadora otro yuus.

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

¹⁰Sa guajo y Jeova Yuusmo, ni y chumule jao juyong gui tano Egipto: baba y pachotmo, ya bae nabula.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹¹Lao y taotaojo ti jajungog y inagangjo; ya iya Israel ti malago ni guajo.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹²Ayo nae jupolo sija ya jumanao ni y minajetog y corasonñija: para ufanmamomocat ni y pinagatñija.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹³O yaguin y taotaojo majungog yo, ya iya Israel manmamocat gui chalanjo!

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹⁴Siña guse juchoma y enimigoñija, ya jubira y canaejo contra y contrarioñija.

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁵Ya y umanmachatlie ni y Jeova, mojon mansujeto sija guiya güiya: y tiempoñija usaga para taejinecog.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁶Güiya unafañocho sija locue ni y mas mauleg na trigo: yan y miet ni jumujuyong gui acho anae junajaspog jao.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»