1 Fy mab, rho sylw i'm doethineb, a gwrando ar fy neall,
1Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 er mwyn iti ddal ar synnwyr ac i'th wefusau ddiogelu deall.
2så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Y mae gwefusau'r wraig ddieithr yn diferu m�l, a'i geiriau yn llyfnach nag olew,
3Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 ond yn y diwedd y mae'n chwerwach na wermod, yn llymach na chleddyf daufiniog.
4Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5 Prysura ei thraed at farwolaeth, ac arwain ei chamre i Sheol.
5Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
6 Nid yw hi'n ystyried llwybr bywyd; y mae ei ffyrdd yn anwadal, a hithau'n ddi-hid.
6Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Ond yn awr, blant, gwrandewch arnaf, a pheidiwch � throi oddi wrth fy ymadroddion.
7Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Cadw draw oddi wrth ei ffordd; paid � mynd yn agos at ddrws ei thu375?;
8Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 rhag iti roi dy enw da i eraill a'th urddas i estroniaid,
9Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 a rhag i ddieithriaid ymborthi ar dy gyfoeth ac i'th lafur fynd i du375? estron;
10må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 rhag iti gael gofid pan ddaw dy ddiwedd, pan fydd dy gorff a'th gnawd yn darfod,
11så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 a dweud, "Pam y bu imi gas�u disgyblaeth, ac anwybyddu cerydd?
12och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Nid oeddwn yn gwrando ar lais fy athrawon, nac yn rhoi sylw i'r rhai a'm dysgai.
13Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Yr oeddwn ar fin bod yn gwbl ddrwg yng ngolwg y gynulleidfa gyfan."
14Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Yf ddu373?r o'th bydew dy hun, du373?r sy'n tarddu o'th ffynnon di.
15Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Paid � gadael i'th ffynhonnau orlifo i'r ffordd, na'th ffrydiau du373?r i'r stryd.
16Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Byddant i ti dy hun yn unig, ac nid i'r dieithriaid o'th gwmpas.
17Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Bydded bendith ar dy ffynnon, a llawenha yng ngwraig dy ieuenctid,
18Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 ewig hoffus, iyrches ddymunol; bydded i'w bronnau dy foddhau bob amser, a chymer bleser o'i chariad yn gyson.
19hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Fy mab, pam y ceisi bleser gyda gwraig ddieithr, a chofleidio estrones?
20Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Oherwydd y mae'r ARGLWYDD yn gwylio ffyrdd pob un, ac yn chwilio ei holl lwybrau.
21Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Delir y drygionus gan ei gamwedd ei hun, ac fe'i caethiwir yng nghadwynau ei bechod;
22Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 bydd farw o ddiffyg disgyblaeth, ar goll oherwydd ei ffolineb mawr.
23Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.