¹ 1 Salm. I Asaff.0 Yn sicr, da yw Duw i'r uniawn, a'r Arglwydd i'r rhai pur o galon.

¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

² Yr oedd fy nhraed bron � baglu, a bu ond y dim i'm gwadnau lithro,

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

³ am fy mod yn cenfigennu wrth y trahaus ac yn eiddigeddus o lwyddiant y drygionus.

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

⁴ Oherwydd nid oes ganddynt hwy ofidiau; y mae eu cyrff yn iach a graenus.

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁵ Nid ydynt hwy mewn helynt fel pobl eraill, ac nid ydynt hwy'n cael eu poenydio fel eraill.

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁶ Am hynny, y mae balchder yn gadwyn am eu gyddfau, a thrais yn wisg amdanynt.

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁷ Y mae eu llygaid yn disgleirio o fraster, a'u calonnau'n gorlifo o ffolineb.

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁸ Y maent yn gwawdio ac yn siarad yn ddichellgar, yn s�n yn ffroenuchel am ormes.

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁹ Gosodant eu genau yn erbyn y nefoedd, ac y mae eu tafod yn tramwyo'r ddaear.

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

¹⁰ Am hynny, y mae'r bobl yn troi atynt, ac ni ch�nt unrhyw fai ynddynt.

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹¹ Dywedant, "Sut y mae Duw'n gwybod? A oes gwybodaeth gan y Goruchaf?"

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹² Edrych, dyma hwy y rhai drygionus � bob amser mewn esmwythyd ac yn casglu cyfoeth.

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹³ Yn gwbl ofer y cedwais fy nghalon yn l�n, a golchi fy nwylo am fy mod yn ddieuog;

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹⁴ ar hyd y dydd yr wyf wedi fy mhoenydio, ac fe'm cosbir bob bore.

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁵ Pe buaswn wedi dweud, "Fel hyn y siaradaf", buaswn wedi bradychu cenhedlaeth dy blant.

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶ Ond pan geisiais ddeall hyn, yr oedd yn rhy anodd i mi,

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁷ nes imi fynd i gysegr Duw; yno y gwelais eu diwedd.

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁸ Yn sicr, yr wyt yn eu gosod ar fannau llithrig, ac yn gwneud iddynt syrthio i ddistryw.

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁹ Fe �nt i ddinistr ar amrantiad, fe'u cipir yn llwyr gan ddychrynfeydd.

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

²⁰ Fel breuddwyd ar �l ymysgwyd, y maent wedi mynd; wrth ddeffro fe'u diystyrir fel hunllef.

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²¹ Pan oedd fy nghalon yn chwerw a'm coluddion wedi eu trywanu,

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²² yr oeddwn yn ddwl a diddeall, ac yn ymddwyn fel anifail tuag atat.

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²³ Er hynny, yr wyf gyda thi bob amser; yr wyt yn cydio yn fy neheulaw.

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²⁴ Yr wyt yn fy arwain �'th gyngor, ac yna'n fy nerbyn mewn gogoniant.

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁵ Pwy sydd gennyf yn y nefoedd ond ti? Ac nid wyf yn dymuno ond tydi ar y ddaear.

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁶ Er i'm calon a'm cnawd ballu, eto y mae Duw yn gryfder i'm calon ac yn rhan imi am byth.

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁷ Yn wir, fe ddifethir y rhai sy'n bell oddi wrthyt, a byddi'n dinistrio'r rhai sy'n anffyddlon i ti.

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁸ Ond da i mi yw bod yn agos at Dduw; yr wyf wedi gwneud yr Arglwydd DDUW yn gysgod i mi, er mwyn imi fynegi dy ryfeddodau.

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.