¹ 1 Masc�l. I Asaff.0 Pam, Dduw, y bwriaist ni ymaith am byth? Pam y myga dy ddigofaint yn erbyn defaid dy borfa?

¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

² Cofia dy gynulleidfa a brynaist gynt, y llwyth a waredaist yn etifeddiaeth iti, a Mynydd Seion lle'r oeddit yn trigo.

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

³ Cyfeiria dy draed at yr adfeilion bythol; dinistriodd y gelyn bopeth yn y cysegr.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

⁴ Rhuodd dy elynion yng nghanol dy gysegr, a gosod eu harwyddion eu hunain yn arwyddion yno.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁵ Y maent wedi malurio, fel coedwigwyr yn chwifio'u bwyeill mewn llwyn o goed.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁶ Rhwygasant yr holl waith cerfiedig a'i falu � bwyeill a morthwylion.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁷ Rhoesant dy gysegr ar d�n, a halogi'n llwyr breswylfod dy enw.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁸ Dywedasant ynddynt eu hunain, "Difodwn hwy i gyd"; llosgasant holl gysegrau Duw trwy'r tir.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁹ Ni welwn arwyddion i ni, nid oes proffwyd mwyach; ac nid oes yn ein plith un a u373?yr am ba hyd.

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

¹⁰ Am ba hyd, O Dduw, y gwawdia'r gwrthwynebwr? A yw'r gelyn i ddifr�o dy enw am byth?

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹¹ Pam yr wyt yn atal dy law, ac yn cuddio dy ddeheulaw yn dy fynwes?

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹² Ond ti, O Dduw, yw fy mrenin erioed, yn gweithio iachawdwriaeth ar y ddaear.

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹³ Ti, �'th nerth, a rannodd y m�r, torraist bennau'r dreigiau yn y dyfroedd.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹⁴ Ti a ddrylliodd bennau Lefiathan, a'i roi'n fwyd i fwystfilod y m�r.

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁵ Ti a agorodd ffynhonnau ac afonydd, a sychu'r dyfroedd di-baid.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁶ Eiddot ti yw dydd a nos, ti a sefydlodd oleuni a haul.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁷ Ti a osododd holl derfynau daear, ti a drefnodd haf a gaeaf.

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁸ Cofia, O ARGLWYDD, fel y mae'r gelyn yn gwawdio, a phobl ynfyd yn difr�o dy enw.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁹ Paid � rhoi dy golomen i'r bwystfilod, nac anghofio bywyd dy drueiniaid am byth.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

²⁰ Rho sylw i'th gyfamod, oherwydd y mae cuddfannau'r ddaear yn llawn ac yn gartref i drais.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²¹ Paid � gadael i'r gorthrymedig droi ymaith yn ddryslyd; bydded i'r tlawd a'r anghenus glodfori dy enw.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²² Cyfod, O Dduw, i ddadlau dy achos; cofia fel y mae'r ynfyd yn dy wawdio'n wastad.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²³ Paid ag anghofio crechwen dy elynion, a chrochlefain cynyddol dy wrthwynebwyr.

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.