¹ Dewch, canwn yn llawen i'r ARGLWYDD, rhown floedd o orfoledd i graig ein hiachawdwriaeth.

¹Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

² Down i'w bresenoldeb � diolch, gorfoleddwn ynddo � chaneuon mawl.

²Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

³ Oherwydd Duw mawr yw'r ARGLWYDD, a brenin mawr goruwch yr holl dduwiau.

³Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

⁴ Yn ei law ef y mae dyfnderau'r ddaear, ac eiddo ef yw uchelderau'r mynyddoedd.

⁴Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

⁵ Eiddo ef yw'r m�r, ac ef a'i gwnaeth; ei ddwylo ef a greodd y sychdir.

⁵hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

⁶ Dewch, addolwn ac ymgrymwn, plygwn ein gliniau gerbron yr ARGLWYDD a'n gwnaeth.

⁶Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

⁷ Oherwydd ef yw ein Duw, a ninnau'n bobl iddo a defaid ei borfa; heddiw cewch wybod ei rym, os gwrandewch ar ei lais.

⁷Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

⁸ Peidiwch � chaledu'ch calonnau, fel yn Meriba, fel ar ddiwrnod Massa yn yr anialwch,

⁸O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

⁹ pan fu i'ch hynafiaid fy herio a'm profi, er iddynt weld fy ngwaith.

⁹där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

¹⁰ Am ddeugain mlynedd y ffieiddiais y genhedlaeth honno, a dweud, "Pobl �'u calonnau'n cyfeiliorni ydynt, ac nid ydynt yn gwybod fy ffyrdd."

¹⁰I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

¹¹ Felly tyngais yn fy nig na chaent ddyfod i'm gorffwysfa.

¹¹Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»