1Du menneskesøn istem en klagesang over Israels fyrster og sig:
1Huailouin leng Israel heutute tungtangah sunna la phuah ahi:
2Hvor var dog din Moder en Løvinde midt iblandt Løver! Hun hviled blandt unge Løver opfostred Unger.
2Na nu bang ahia a hih? humpinelkaipi ahi; humpinelkaite lakah a kuala, humpinelkai lunlaite lakah a noute a vaklian a.
3En Unge voksede til, en Ungløve blev den; den lærte at røve Rov, Mennesker åd den.
3Huan a noute lakah khat a vakteia; humpinelkai lunlai a honghi: huan samat a siama, mite a gai.
4Da opbød man Folkene mod den, i Grav blev den fanget, de slæbte den bort med Kroge til Ægyptens Land.
4Namten leng tanchin a ja ua: a kokhuk uah matin aom: huan Aigupta gamah sikkawiin amah a pi ua.
5Da hun så, at den var ført bort, at Håbet var bristet, tog hun en anden Unge og gjorde til Løve.
5Huchiin a ngaka, a lametna a vuaksuak chih a theihin, a noute lakah a dang khat a la a, humpinelkai lunlaiin a bawl hi.
6Den gik imellem Løvinder, en Ungløve blev den, den lærte at røve Rov, Mennesker åd den.
6Huan humpinelkai lakah a pai touin a pai suk a, humpinelkai lunlai a honghi: huan samat a siama, mite a gai hi.
7Den overfaldt Vædre på Græs, var Hjordenes Rædsel Landet og dets Fylde stivned af Angst for dens Brøl.
7Huan a innpite uh a theia, a khopite uh a hihgawpa; huan gam tuh a segawpa, a humham husa jiakin, huaia tengteng.
8Og Folkene lagde Snarer rundt omkring den, over den bredte de Nettet, i Grav blev den fanget.
8Huchiin bialte akipanin ning chiha namten amah a dou ua: huan a tungah len uh a jak ua; a kokhuk uah matin a omta hi.
9De trak den med Kroge i Bur og førte den til Babels Konge, hen til Borgen, at dens Røst ej mer skulde høres på Israels Bjerge.
9Huan sikkawitein bawm sungah amah a koih ua; Babulon kumpipa kiangah a pi ua; kulh muanhuaite sungah a pi lut ua, huchia Israel tangsangte tunga a aw a kijak nawn louhna dingin.
10Din Moder var en Vinstok i Vingården, plantet ved Vand, frugtbar og rig på Grene ved rigelig Væde.
10Na nu grepgui bang a ahi, na sisana, tuite kianga suan: tui tampite jiakin gahthei leh hiangtein a dim.
11En af dens Grene blev til et Herskerspir dens knejsende Vækst skød op imellem Løvet, let at se i sin Højde, med mange Ranker.
11Huan vaihawmna pote lalchiang sikchiang khauh a nein, huan nahbawk pha lakah a sandan uh hihsangin a om hi, huchiin ahiang tampite u toh sangpia muhin a om uhi.
12Men, i Vrede blev Vinstokken oprykt, slænget til Jorden, Østenstorm tørred dens Frugt, den reves af, dens stolte Gren blev vissen, Ild åd den op.
12Himahleh thangpaihna a bohkhiakin a oma, leia paihin a oma, suahlam huihin a gah a mut keu: a kung khaukte a kitana, a keu; meiin a maute a kang beita.
13Nu er den plantet i Ørkenen, et tørt og tørstigt Land.
13Huan tuin gamdai ah, gam keu leh tui om lou ah phuh in a om,Huchiin ahianga sikchiangtea kipan mei a pai khia, a gah a hulbeia, huchiin amahah vaihawm dingin lalchiang ding sikchiang khauh a om kei hi. Hiai kahla ahi, kahla ading ahi ding hi.
14Ild for ud af dens Gren, fortæred dens Ranker og Frugt: en stolt Gren findes ej på den til Herskerspir. Dette er en Klagesang, og en Klagesang blev det.
14Huchiin ahianga sikchiangtea kipan mei a pai khia, a gah a hulbeia, huchiin amahah vaihawm dingin lalchiang ding sikchiang khauh a om kei hi. Hiai kahla ahi, kahla ading ahi ding hi.