1Så tog Sjuhiten Bildad til Orde og sagde:
1Huchiin Bildad Sua miin a dawnga, hichiin a chi a:
2"Hvor længe taler du så, hvor længe skal Mundens Uvejr rase?
2Bangtan hiai thilte gen ding na hia? huan bangtan na kama thute huih hat bang ding ahi ua?
3Mon Gud vel bøjer Retten, bøjer den Almægtige Retfærd?
3Pathianin vaihawmna a hekkawi ahia? ahihkeileh Thilbang-kimhih theiin dikna a hekkawi ahia?
4Har dine Sønner syndet imod ham, og gav han dem deres Brøde i Vold,
4Na tate a tunga a khelh ua, hua a tatlekna uh khuta amaute a pikhiak a leh:
5så søg du nu hen til Gud og bed hans Almagt om Nåde!
5Pathian lam kuhkaltaka na zona, hua Thilbangkimhihthei kianga na thilnget na bawl leh;
6Såfremt du er ren og oprigtig, ja, da vil han våge over dig, genrejse din Retfærds Bolig;
6Na siangthoua na dik leh; nang jiakin tuin ka khanglou mahmah dia, huan na diktatna omna a lohching sak ding hi.
7din fordums Lykke vil synes ringe, såre stor skal din Fremtid blive.
7Huan na kipatna neu mahleh, ahihhangin na tawpna na nunglam nakpiin a khang ding hi.
8Thi spørg dog den befarne Slægt, læg Mærke til Fædrenes Granskning!
8Huai jiakin ka honngen ahi, hun masa thu kan inla, a pipute un a na zonkhiak uh lamah kisuk in:
9Vi er fra i Går, og intet ved vi, en Skygge er vore Dage på Jord.
9(Ei lah jana lel i hi ua, bangmah i theikei uh, leitungah i nite uh lah limliap ahi a: )
10Mon ej de kan lære dig, sige dig det og give dig Svar af Hjertet:
10Amauten nang a honsinsak un, a honhilh un, a lungtang ua kipanin thute a gen kei ding ua hia?
11Vokser der Siv, hvor der ikke er Sump, gror Nilgræs frem, hvor der ikke er Vand?
11Buannawi louin phaipek a khang khe thei ahia? tui louin loupa a khangthei ahia?
12Endnu i Grøde, uden at høstes, visner det før alt andet Græs.
12Hinga a oma, sat puk louh a hihlaiin, loupa dangte main a vuai nak hi.
13Så går det enhver, der glemmer Gud, en vanhelliges Håb slår fejl:
13Huaibangmahin Pathian manghilhte tengteng lampi ahi; huan pathianlimsaklou mi lametna a mangthang ding:
14som Sommerspind er hans Tilflugt, hans Tillid er Spindelvæv;
14A muanna a kitam dinga, a kingakna maimomlen ahi hi.
15han støtter sig til sit Hus, det falder, han klynger sig til det, ej står det fast.
15A intung a ngai dia, himahleh a ding kei ding: huaiah a lenchinten dia, himahleh a pangsawt kei ding hi.
16I Solskinnet vokser han frodigt, hans Ranker breder sig Haven over,
16Ni suah main a hinga, huan a selte a huan tuamin a meng khia uh.
17i Stendynger fletter hans Rødder sig ind, han hager sig fast mellem Sten;
17A zungte leivum kimah a jam ua, suangte omna mun ah a hing hi.
18men rives han bort fra sit Sted, fornægter det ham: "Jeg har ikke set dig!"
18A mun akipan lakmang hi leh, huchiin amah a kitheihmohbawl dinga, Ka honmu ngeikei, chiin.
19Se, det er Glæden, han har af sin Vej, og af Jorden fremspirer en anden!
19Ngaiin, hiai a lampi kipahna ahia, huan lei akipanin adangte a hongsuak ding uh.
20Se, Gud agter ej den uskyldige ringe, han holder ej fast ved de ondes Hånd.
20Ngaiin, Pathianin mi hoihkim a paikhe kei ding, gilouhihmite leng a tungding sam kei ding hi.
21End skal han fylde din Mund med Latter og dine Læber med Jubel;
21Na kam nuihin a hondimsak lai lai dia, na mukte kikounain.Nang honmudahte zumnain akhuh dinga; huan gilou puanin omta kei ding hi.
22dine Avindsmænd skal klædes i Skam og gudløses Telt ej findes mer!
22Nang honmudahte zumnain akhuh dinga; huan gilou puanin omta kei ding hi.