1(En Salme af Asaf.) Visselig, god er Gud mod Israel; mod dem, der er rene af Hjertet!
1Pathian tuh Israelte tungah a nahoih ngei e, lungtang siangthoute tunga.
2Mine Fødder var nær ved at snuble, mine Skridt var lige ved at glide;
2Himahleh ken jaw ka siktal dekdeka; ka kalsuante a teu dekdek ahi.
3thi over Dårerne græmmed jeg mig, jeg så, at det gik de gudløse vel;
3Mi gilou-saloute vangphatdan ka muhin mi mangte ka eng ngala.
4thi de kender ikke til Kvaler, deres Livskraft er frisk og sund;
4A sih lai un thuakna himhim a neikei ua: a hatna u tuh a kip zosop ngala.
5de kender ikke til menneskelig Nød, de plages ikke som andre.
5Mi dang banga gimthuakin a om kei uhi. Midang banga gawtin leng a om sam kei uhi.
6Derfor har de Hovmod til Halssmykke, Vold er Kappen, de svøber sig i.
6Huaijiakin kisaktheihnain khainiang bangin a ngawng uh a vela; hiam gamnain puansilh bangin a tuam hi.
7Deres Brøde udgår af deres Indre, Hjertets Tanker bryder igennem.
7Thau jiakin a mit uh a pawng leulaw u a: lungtang thudeih sanga thupi a nei uhi.
8I det dybe taler de ondt, i det høje fører de Urettens Tale,
8A nuihsan ua, giloutakin nuaisiahna thu a gen ua: kisaktheihnain a pau uhi.
9de løfter Munden mod Himlen, Tungen farer om på Jorden.
9A kam uh van khawngah a koih ua, a lei un leitung a pha suak jel hi.
10Derfor vender mit Folk sig hid og drikker Vand i fulde Drag.
10Huaijiakin a mite tuh huaiah a kik nawn ua. Tui nou-a dim tuh amau dawn siang sipsipin om hi.
11De siger: "Hvor skulde Gud vel vide det, skulde den Højeste kende dertil?"
11Pathianin bangchin a thei dia? Tungnungpenin theihna a nei dia hia? a chi ua.
12Se, det er de gudløses kår, altid i Tryghed, voksende Velstand!
12En dih, hiaite khawng mi gilou-saloute ahi uhi; nuamsa taka om gigein a hau deuhdeuh jel uhi.
13Forgæves holdt jeg mit Hjerte rent og tvætted mine Hænder i Uskyld,
13A thawn maiin ahi, ka lungtang ka hihsiana, ka khutte gensiatbeia ka sil.
14jeg plagedes Dagen igennem, blev revset på ny hver Morgen!
14Nitumin gawtin ka oma, jingsang tengin sawiin ka om ngala.
15Men jeg tænkte: "Taler jeg så, se, da er jeg troløs imod dine Sønners Slægt."
15Huchi bangin ka gen ding, na chitaleng; ngaidih, taka hih ka na hi ding.
16Så grundede jeg på at forstå det, møjsommeligt var det i mine Øjne,
16Huai tuh ka theihtheihna dingdan ka ngaituahin, Keia dingin a na lua ahi.
17Til jeg kom ind i Guds Helligdomme, skønned, hvordan deres Endeligt bliver:
17Pathian mun siangthou a ka luta, a beina ding uh ka ngaituah masiah.
18Du sætter dem jo på glatte Steder, i Undergang styrter du dem.
18Amau tuh mun nal takahte na koih ngeia; siatna ahte khawng na pai khe jel hi.
19Hvor brat de dog lægges øde, går under, det ender med Rædsel!
19Bangchidan ahia mitphiat kal kiaa a ingam tak u aw! thil mulkimhuai taktea hihmanthat vekin a omta uhi.
20De er som en Drøm, når man vågner, man vågner og regner sit Syn for intet.
20Min khanloh nunga mang bangmah a sak louh bang un, Toupa aw, na halh hunin amau lim leng bangmah na sa kei ding hi.
21Så længe mit Hjerte var bittert og det nagede i mine Nyrer,
21Ka lungsim lungkhama a oma ka lungtanga suta ka om laiin.
22var jeg et Dyr og fattede intet, jeg var for dig som Kvæg.
22Mi mawl leh bangmah theilou ka hi a, na lakah gamsa bang phet ka hi hial hi.
23Dog bliver jeg altid hos dig, du holder mig fast om min højre;
23Himahleh na kiangah ka om gige a: ka khut taklam na len gige hi.
24du leder mig med dit Råd og tager mig siden bort i Herlighed.
24Nang na lemtheihnain non pi dinga, huai nung chiangin thupina ah non kipahpih ding hi.
25Hvem har jeg i Himlen? Og har jeg blot dig, da attrår jeg intet på Jorden!
25Van ah nang lou ngal kua ka neia? Lei ah leng nang lou ngal ka deih kuamah a om kei hi.
26Lad kun mit Kød og mit Hjerte vansmægte, Gud er mit Hjertes Klippe, min Del for evigt.
26Ka sa leh ka lungtang a bahta a: himahleh Pathian tuh khantawna ka lungtang utna ding leh ka tantuan ding ahi.
27Thi de, der fjerner sig fra dig, går under, - du udsletter hver, som er dig utro.
27Ngaiin, nangmah gamlata omte a mangthang dek ua: a hon angkawmsan peuhmahte tuh na hihmangta ahi.Kei adingin bel Pathian naih a hoiha: Toupa Pathian tuh ka kihumbitnain ka neia, na nasep tengteng thu ka hilh theihna dingin.
28Men at leve Gud nær er min Lykke, min Lid har jeg sat til den Herre HERREN, at jeg kan vidne om alle dine Gerninger.
28Kei adingin bel Pathian naih a hoiha: Toupa Pathian tuh ka kihumbitnain ka neia, na nasep tengteng thu ka hilh theihna dingin.