1Hath not man a life of labour upon earth? and are not his days like the days of a hireling?
1Lei tungah mihing adin kidouna a om kei mo? huan a nite kilohmi nite bang ahi ka hia?
2As a bondman earnestly desireth the shadow, and a hireling expecteth his wages,
2Lim deih mahmah sikha bangin, a loh lamen kilohmi bangin:
3So am I made to possess months of vanity, and wearisome nights are appointed to me.
3Huaibangin bangmahlou khate nei dinga bawl ka hi, huan kei adingin jan chimhuaite seh ahi hi.
4If I lie down, I say, When shall I rise up, and the darkness be gone? and I am full of tossings until the dawn.
4Ka lup chiangin, Chikchiangin ka thou dia? ka chi a; himahleh jan a sawt hi; huan khatlam khatlamah ni suah matan kilumlehnain ka dim hi.
5My flesh is clothed with worms and clods of dust; my skin is broken, and suppurates.
5Ka sa than leh leivui khalin a tuama; ka vun a kimata a puakkham thak hi.
6My days are swifter than a weaver's shuttle, and are spent without hope.
6Ka nite siamganmi khohthei sangin a kin jawa, lametna beia zatbei ahi.
7Remember thou that my life is wind; mine eye shall no more see good.
7Aw ka hinna huih ahi chih theigige in: ka mitin hoih a mu nawn kei ding hi.
8The eye of him that hath seen me shall behold me no [more]: thine eyes are upon me, and I am not.
8Kei honmu mitin honen thei nawn takei dinga; na mitte ka tugnah a om ding ua, himahleh ka omta kei ding hi.
9The cloud consumeth and vanisheth away; so he that goeth down to Sheol shall not come up.
9Meipi a mangthanga a omta kei bangin, huchiin kuapeuh Seola pai suk a hongpai tou nawnta kei uhi.
10He shall return no more to his house, neither shall his place know him again.
10A in ah a kik nawnta kei dinga, a munin amah a thei nawnta kei ding hi.
11Therefore I will not restrain my mouth: I will speak in the anguish of my spirit; I will complain in the bitterness of my soul.
11Huaijiakin ka kam ka khou kei dinga; ka lungsim gimnaah thu ka gen ding; ka kha haksatna ah ka phun ding hi.
12Am I a sea, or a sea-monster, that thou settest a watch over me?
12Tuipi ka hi hia, a hihkeileh tuipiganhinglian, huchia kei na honchin nak?
13When I say, My bed shall comfort me, my couch shall ease my complaint;
13Ka lupnain honlungmuan dinga, ka tutna nemin ka phunna a jangkhaisak ding, ka chih chiangin;
14Then thou scarest me with dreams, and terrifiest me through visions;
14Huaichiangin mangtein na honlau saka, mengmuhnatein na honmulkimsak hi:
15So that my soul chooseth strangling, death, rather than my bones.
15Huchiin ka khain heklup leh sihna a tela, hiai ka guhte sangin.
16I loathe it; I shall not live always: let me alone, for my days are a breath.
16Ka hinna ka chimtaka; ka hing gige kei ding: honom sak maimai un; ka nite lah bangmahlou ahi ngala.
17What is man, that thou makest much of him? and that thou settest thy heart upon him?
17Mihing bang ahi, amah na hihlet dinga, amah tunga na lungtang na koih dinga.
18And that thou visitest him every morning, triest him every moment?
18Jingsang tenga amah na veh dinga, mitphiat chiha amah na ettel ding?
19How long wilt thou not look away from me, nor let me alone till I swallow down my spittle?
19Bangtan vei kei honlehngatsan lou ding na hia, bangtanvei ka chil ka nawmvalh matan honomsak maimai lou ding na hia?
20Have I sinned, what do I unto thee, thou Observer of men? Why hast thou set me as an object of assault for thee, so that I am become a burden to myself?
20Na khial hita leng, na tungah bang ka hiha, Aw mite chingpa nang? bangdia nang adia chiamtehna banga konkoih na hia, huchia keimaha dia puakgik ka hih maimah?Huan bangdia ka tatlekna ngaidam loua, ka thulimlohna la mang lou oi? Kei tuin leivuia lum ding ka hi a; kuhkaltakin na honzong dia, himahleh ka omta kei ding.
21And why dost not thou forgive my transgression and take away mine iniquity? for now shall I lie down in the dust, and thou shalt seek me early, and I shall not be.
21Huan bangdia ka tatlekna ngaidam loua, ka thulimlohna la mang lou oi? Kei tuin leivuia lum ding ka hi a; kuhkaltakin na honzong dia, himahleh ka omta kei ding.