¹CXion cxi tion mia okulo vidis, Mia orelo auxdis kaj komprenis.

¹Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

²Kion vi scias, mi ankaux scias; Kaj mi ne estas malpli valora ol vi.

²Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

³Sed mi volus paroli kun la Plejpotenculo, Mi dezirus disputi kun Dio.

³Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

⁴Tamen vi komentarias malvere, Vi cxiuj estas senutilaj kuracistoj.

⁴Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

⁵Ho, se vi silentus, Tio estus sagxeco de via flanko.

⁵Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

⁶Auxskultu do mian moralinstruon, Kaj atentu la defendan parolon de mia busxo.

⁶Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

⁷CXu pro Dio vi volas paroli malveron, Kaj pro Li paroli falsajxon?

⁷Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

⁸CXu vi volas esti personfavoraj al Li, Aux pro Dio vi volas disputi?

⁸Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

⁹CXu estos bone, kiam Li esploros vin? CXu vi volas trompi Lin, kiel oni trompas homon?

⁹Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

¹⁰Li certe vin punos, Se vi sekrete estos personfavoraj.

¹⁰Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

¹¹CXu Lia majesto ne konfuzas vin? CXu ne falas sur vin timo antaux Li?

¹¹Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

¹²Viaj memorigoj estas sentencoj polvaj, Via bastionoj estas amasoj da argilo.

¹²Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

¹³Silentu antaux mi, kaj parolos mi, Kio ajn trafos min.

¹³Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

¹⁴Por kio mi portu mian karnon en miaj dentoj Kaj metu mian animon en mian manon?

¹⁴Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

¹⁵Li ja mortigos min, kaj mi ne havas esperon; Sed pri mia konduto mi volas disputi antaux Li.

¹⁵Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

¹⁶Tio jam estos savo por mi, CXar ne hipokritulo venos antaux Lin.

¹⁶Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

¹⁷Auxskultu mian parolon Kaj mian klarigon antaux viaj oreloj.

¹⁷Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

¹⁸Jen mi pretigis jugxan aferon; Mi scias, ke mi montrigxos prava.

¹⁸Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

¹⁹Kiu povas procesi kontraux mi? Tiam mi eksilentus kaj mortus.

¹⁹Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

²⁰Nur du aferojn ne faru al mi, Tiam mi ne kasxos min antaux Via vizagxo:

²⁰Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

²¹Malproksimigu de mi Vian manon, Kaj Via teruro ne timigu min.

²¹din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

²²Tiam voku, kaj mi respondos; Aux mi parolos, kaj Vi respondu al mi.

²²Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

²³Kiom da malbonagoj kaj pekoj estas sur mi? Sciigu al mi miajn krimojn kaj pekojn.

²³Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

²⁴Kial Vi kasxas Vian vizagxon Kaj rigardas min kiel Vian malamikon?

²⁴Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

²⁵CXu Vi volas montri Vian forton kontraux desxirita folio? Kaj cxu sekigxintan pajleron Vi volas persekuti?

²⁵Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

²⁶CXar Vi skribas kontraux mi maldolcxajxon Kaj venigas sur min la pekojn de mia juneco.

²⁶Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

²⁷Vi metis miajn piedojn en sxtipon, Vi observas cxiujn miajn vojojn, Kaj Vi observas la plandojn de miaj piedoj;

²⁷du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

²⁸Dum mi ja disfalas kiel putrajxo, Kiel vesto dismangxita de tineoj.

²⁸Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!