¹Ijob respondis kaj diris:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Mi auxdis multe da similaj aferoj; Tedaj konsolantoj vi cxiuj estas.

²Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.

³CXu estos fino al la ventaj vortoj? Kaj kio vin incitis, ke vi tiel parolas?

³Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?

⁴Mi ankaux povus paroli, kiel vi. Se vi estus sur mia loko, Mi konsolus vin per vortoj Kaj balancus pri vi mian kapon.

⁴Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.

⁵Mi fortigus vin per mia busxo Kaj konsolus vin per paroloj de miaj lipoj.

⁵Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

⁶Se mi parolos, mia doloro ne kvietigxos; Se mi cxesos, kio foriros de mi?

⁶Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

⁷Sed nun Li lacigis min, Li detruis mian tutan esencon.

⁷Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.

⁸Vi faris al mi sulkojn, tio farigxis atesto; Mia senfortigxo staras antaux mia vizagxo, kaj parolas.

⁸Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

⁹Lia kolero dissxiras; Mia malamanto grincigas kontraux mi siajn dentojn; Mia premanto briligas kontraux mi siajn okulojn.

⁹I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

¹⁰Ili malfermegis kontraux mi sian busxon, insulte batas min sur la vangojn; CXiuj kune kontentigis sur mi sian koleron.

¹⁰Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.

¹¹Dio transdonis min al maljustulo, JXetis min en la manojn de malbonuloj.

¹¹Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.

¹²Mi estis trankvila; sed Li frakasis min, Li kaptis min je la kolo, disbatis min, Kaj Li faris min por Si celo.

¹²Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

¹³Liaj pafistoj min cxirkauxis; Li dishakas miajn internajxojn kaj ne kompatas, Li elversxas sur la teron mian galon.

¹³från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.

¹⁴Li faras en mi brecxon post brecxo, Li kuras kontraux min kiel batalisto.

¹⁴Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.

¹⁵Sakajxon mi kudris sur mian korpon, Kaj en polvo mi kasxis mian kornon.

¹⁵Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

¹⁶Mia vizagxo sxvelis de plorado, Kaj sur miaj palpebroj estas morta ombro;

¹⁶Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

¹⁷Kvankam ne trovigxas perfortajxo en miaj manoj, Kaj mia pregxo estas pura.

¹⁷Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!

¹⁸Ho tero, ne kovru mian sangon, Kaj mia kriado ne trovu haltejon.

¹⁸Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

¹⁹Vidu, en la cxielo estas mia atestanto, Kaj mia konanto estas en la altaj sferoj.

¹⁹Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.

²⁰Parolistoj estas por mi miaj amikoj; Sed mia okulo larmas al Dio,

²⁰Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

²¹Ke Li decidu inter homo kaj Dio, Inter homo kaj lia amiko.

²¹Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.

²²CXar la nombro de la jaroj pasos, Kaj mi iros sur vojon nereveneblan.

²²Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.