¹Kaj Ijob dauxrigis siajn sentencojn, kaj diris:

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²Kiel vivas Dio, kiu rifuzis al mi miajn rajtojn, Kaj la Plejpotenculo, kiu afliktas mian animon:

²Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

³Tiel longe, kiel mia animo estas en mi Kaj la spiro de Dio en mia nazo,

³aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

⁴Miaj lipoj ne eldiros malgxustajxon, Kaj mia lango ne diros malverajxon.

⁴aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

⁵Malproksime estas de mi, Rigardi vin kiel pravajn; GXis mia morto mi ne cxesos rigardi min kiel senkulpan.

⁵Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

⁶Mian pravecon mi tenas forte, kaj mi ne ellasos gxin; Dum mia tuta vivo mia koro ne faros al mi riprocxon pri tio.

⁶Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

⁷Mia malamiko estu rigardata kiel malvirtulo, Kaj mia kontrauxulo kiel malpiulo.

⁷Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

⁸CXar kio estas la espero de hipokritulo, Kiam Dio faras al li finon, elsxiras lian animon?

⁸Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

⁹CXu lian kriadon Dio auxskultos, Kiam trafos lin malfelicxo?

⁹Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

¹⁰CXu li povas havi gxuon de la Plejpotenculo, Voki al Dio en cxiu tempo?

¹⁰Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¹¹Mi instruos vin pri la mano de Dio; Mi ne kasxos antaux vi tion, kio estas cxe la Plejpotenculo.

¹¹Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

¹²Jen vi cxiuj mem vidis; Kial do vi parolas senenhavajxon?

¹²Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

¹³Tia estas la sorto de malbona homo cxe Dio, Kaj la parto, kiun tiranoj ricevas de la Plejpotenculo:

¹³Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

¹⁴Se li havos multe da filoj, ili iros sub la glavon; Kaj lia devenantaro ne havos sate panon.

¹⁴Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

¹⁵Tiujn, kiuj restos cxe li, enterigos la morto; Kaj liaj vidvinoj ne ploros.

¹⁵De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

¹⁶Se li kolektos argxenton kiel polvon Kaj pretigos al si vestojn kiel argilon,

¹⁶Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

¹⁷Tiam li pretigos, sed justulo metos sur sin la vestojn, Kaj senkulpulo dividos la argxenton.

¹⁷så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

¹⁸Li konstruas sian domon kiel tineo, Kaj kiel gardisto, kiu faras al si lauxbon.

¹⁸Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

¹⁹Li kusxigxas ricxa, kaj nenion kunportas; Li malfermas la okulojn, kaj jam nenio ekzistas.

¹⁹Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

²⁰Teruro superfalos lin kiel akvo; En la nokto forportos lin ventego.

²⁰Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

²¹Levos lin vento orienta, kaj foriros, Kaj forblovos lin de lia loko.

²¹Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

²²Li tion jxetos sur lin senkompate; De Lia mano li kuros kaj kuros.

²²Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

²³Oni kunfrapos pri li la manojn, Kaj oni fajfos pri li sur lia loko.

²³Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.