1Kaj plue Ijob parolis siajn sentencojn, kaj diris:
1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2Ho, se estus al mi tiel, kiel en la antauxaj monatoj, Kiel en la tempo, kiam Dio min gardis;
2Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3Kiam Lia lumilo lumis super mia kapo; Kaj sub Lia lumo mi povis iri en mallumo;
3då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4Kiel estis al mi en la tagoj de mia juneco, Kiam la sxirmado de Dio estis super mia tendo;
4Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5Kiam la Plejpotenculo estis ankoraux kun mi, Kaj cxirkaux mi estis miaj infanoj;
5då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6Kiam miaj pasxoj lavigxadis en butero, Kaj la roko versxadis al mi fluojn da oleo!
6då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7Kiam mi eliris el la pordego al la urbo Kaj arangxis al mi sidon sur la placo,
7När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8Vidis min junuloj kaj kasxis sin, Kaj maljunuloj levigxis kaj staris;
8då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9Eminentuloj cxesis paroli Kaj metis la manon sur sian busxon;
9Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10La vocxo de altranguloj sin kasxis, Kaj ilia lango algluigxis al ilia palato.
10furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11Kiam orelo auxdis, gxi nomis min felicxa; Kiam okulo vidis, gxi gloris min;
11Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12CXar mi savadis kriantan malricxulon, Kaj orfon, kiu ne havis helpanton.
12ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13Beno de pereanto venadis sur min, Kaj la koro de vidvino estis gxojigata de mi.
13Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14Virteco estis mia vesto, Kaj mia justeco vestis min kiel mantelo kaj kapornamo.
14I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15Mi estis okuloj por la blindulo, Kaj piedoj por la lamulo;
15Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16Mi estis patro por la malricxuloj, Kaj jugxan aferon de homoj nekonataj mi esploradis;
16Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17Mi rompadis la makzelojn al maljustulo, Kaj el liaj dentoj mi elsxiradis la kaptitajxon.
17Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18Kaj mi pensis:En mia nesto mi mortos, Kaj grandnombraj kiel sablo estos miaj tagoj;
18Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19Mia radiko estas malkovrita por la akvo, Kaj roso noktas sur miaj brancxoj.
19Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20Mia gloro estas cxiam nova, Kaj mia pafarko cxiam refortigxas en mia mano.
20Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21Oni auxskultadis min kaj atendadis, Kaj silentadis, kiam mi donadis konsilojn.
21Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22Post miaj vortoj oni ne plu parolis; Kaj miaj vortoj gutadis sur ilin.
22Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23Oni atendadis min kiel la pluvon, Kaj malfermadis sian busxon, kiel por malfrua pluvo.
23De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24Se mi iam ridis al ili, ili ne kredis tion; Kaj la lumo de mia vizagxo ne falis.
24När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25Kiam mi iris al ili, mi sidis sur la cxefa loko; Mi logxis kiel regxo inter tacxmentoj, Kiel konsolanto de funebruloj.
25Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.