Esperanto

Svenska 1917

Job

31

1Mi faris interligon kun miaj okuloj, Ke mi ne atentu virgulinon.
1Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2Kia estas la parto, kiun donas Dio de supre? Kaj kion destinas la Plejpotenculo el la altaj sferoj?
2Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3CXu ne malfelicxon al malpiulo, Kaj forpusxon de malbonagantoj?
3Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4CXu Li ne vidas mian konduton, Ne kalkulas cxiujn miajn pasxojn?
4Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5CXu mi iradis en malvero, Kaj miaj piedoj rapidis al trompo?
5Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6Li pesu min per justa pesilo, Kaj tiam Dio konvinkigxos pri mia senkulpeco.
6Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7Se mia pasxo forklinigxis de la vojo, Se mia koro sekvis miajn okulojn, Kaj se al mia mano algluigxis makulo:
7Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8Tiam mi semu kaj alia mangxu, Kaj mia idaro elradikigxu.
8Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9Se mia koro forlogigxis al virino, Kaj mi kasxe atendis cxe la pordo de mia amiko:
9Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10Tiam mia edzino estu adultigata de aliulo, Kaj aliuloj klinigxu super sxi.
10Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11CXar tio estus malvirto, Tio estus krimo, kiun devas puni jugxistoj.
11Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12Tio estas fajro, kiu ekstermas gxis la abismo, Kaj mian tutan akiritajxon gxi elradikigus.
12en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13CXu mi malsxatis la rajton de mia servisto aux de mia servistino, Kiam ili havis jugxan aferon kun mi?
13Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14Tiam kion mi farus, kiam Dio levigxus? Kaj kion mi respondus al Li, kiam Li esplordemandus?
14Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15Lin kreis ja Tiu sama, kiu kreis min en la ventro, Kaj Tiu sama pretigis en la ventro ankaux lin.
15Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16CXu mi rifuzis la deziron de senhavuloj? Aux cxu mi turmentis la okulojn de vidvino?
16Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17CXu mian panpecon mi mangxis sola? CXu ne mangxis de gxi ankaux orfo?
17Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18CXar detempe de mia juneco mi estis kiel patro, Kaj de post la eliro el la ventro de mia patrino mi estis gvidisto.
18Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19Kiam mi vidis malfelicxulon sen vesto Kaj malricxulon sen kovro,
19Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20CXu tiam ne benis min liaj lumboj, CXu li ne estis varmigata per la lano de miaj sxafoj?
20Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21Se mi levis mian manon kontraux orfon, CXar mi vidis en la pordego helpon al mi,
21Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22En tia okazo mia sxultro defalu de la dorso, Kaj mia brako rompigxu de kano.
22Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23CXar mi timas la punon de Dio, Kaj gxian pezon mi ne povus elteni.
23Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24CXu mi faris la oron mia espero, Kaj la orbulon mi nomis mia fido?
24Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25CXu mi gxojis, ke mia ricxeco estas granda Kaj ke mia mano multe akiris?
25Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26Kiam mi vidis la lumon brilantan Kaj la lunon majeste irantan,
26Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27CXu tiam sekrete forlogigxis mia koro Kaj mi sendis kisojn per mia mano?
27att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28Ankaux tio estus krimo jugxinda, CXar mi forneus per tio Dion en la alto.
28Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29CXu mi gxojis pri malfelicxo de mia malamiko? Aux cxu mi estis ravita, se lin trafis malbono?
29Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30Mi ne permesis al mia gorgxo peki Per eldiro de malbeno kontraux lia animo.
30Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31CXu la homoj de mia tendo ne diris: Ho, se oni ne satigxus de lia karno!
31Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32Ne noktis fremdulo sur la strato; Miajn pordojn mi malfermadis al migrantoj.
32Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33CXu mi hommaniere kovradis miajn kulpojn, Por kasxi en mia brusto miajn pekojn?
33Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34En tia okazo mi timus grandan homamason, Kaj malestimo de familioj min timigus; Mi silentus, kaj ne elirus ekster la pordon.
34av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35Ho, se iu auxskultus min! Jen estas mia signo; la Plejpotenculo respondu al mi. Se mia akuzanto skribus libron,
35Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36Mi portus gxin sur mia sxultro, Mi metus gxin sur min kiel kronon,
36Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37Mi raportus al li pri la nombro de miaj pasxoj; Mi alproksimigxus al li kiel al princo.
37Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38Se mia lando kriis kontraux mi, Kaj gxiaj sulkoj ploris,
38Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39Se gxiajn fruktojn mi mangxis senpage, Kaj mi afliktis la animon de gxiaj mastroj:
39Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40Tiam anstataux tritiko kresku por mi kardo, Kaj anstataux hordeo dornoj. Finigxis la paroloj de Ijob.
40Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.