¹Kaj plue parolis Elihu, kaj diris:

¹Vidare sade Elihu:

²Atendu ankoraux iom; mi montros al vi, CXar mi havas ankoraux kion paroli pro Dio.

²Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

³Mi prenos mian scion de malproksime, Kaj mi montros, ke mia Kreinto estas prava.

³Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

⁴CXar vere miaj vortoj ne estas mensogaj; Homo sincera estas antaux vi.

⁴Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

⁵Vidu, Dio estas potenca, kaj tamen Li neniun malsxatas; Li estas potenca per la forto de la koro.

⁵Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

⁶Al malpiulo Li ne permesas vivi, Kaj al mizeruloj Li donas justecon.

⁶Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

⁷Li ne forturnas de virtuloj Siajn okulojn, Sed kun regxoj sur trono Li sidigas ilin por cxiam, Por ke ili estu altaj.

⁷Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

⁸Kaj se ili estas ligitaj per cxenoj, Malliberigitaj mizere per sxnuroj,

⁸Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

⁹Tiam Li montras al ili iliajn farojn kaj kulpojn, Kiel grandaj ili estas.

⁹så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

¹⁰Li malfermas ilian orelon por la moralinstruo, Kaj diras, ke ili deturnu sin de malbonagoj.

¹⁰han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

¹¹Se ili obeas kaj servas al Li, Tiam ili finas siajn tagojn en bono Kaj siajn jarojn en stato agrabla;

¹¹Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

¹²Sed se ili ne obeas, Tiam ili pereas per glavo Kaj mortas en malprudento.

¹²Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

¹³La hipokrituloj portas en si koleron; Ili ne vokas, kiam Li ilin ligis;

¹³Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

¹⁴Ilia animo mortas en juneco, Kaj ilia vivo pereas inter la malcxastuloj.

¹⁴deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

¹⁵Li savas la suferanton en lia mizero, Kaj per la sufero Li malfermas ilian orelon.

¹⁵Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

¹⁶Ankaux vin Li elkondukus el la suferoj En spacon vastan, kie ne ekzistas premateco; Kaj vi havus pacon cxe via tablo, plena de grasajxoj.

¹⁶Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

¹⁷Sed vi farigxis plena de kulpoj de malvirtulo; Kulpo kaj jugxo tenas sin kune.

¹⁷Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

¹⁸Via kolero ne forlogu vin al mokado, Kaj grandeco de elacxeto ne deklinu vin.

¹⁸Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

¹⁹CXu Li atentos vian ricxecon? Ne, nek oron, nek forton aux potencon.

¹⁹Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

²⁰Ne strebu al tiu nokto, Kiu forigas popolojn de ilia loko.

²⁰Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

²¹Gardu vin, ne klinigxu al malpieco; CXar tion vi komencis pro la mizero.

²¹Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

²²Vidu, Dio estas alta en Sia forto. Kiu estas tia instruanto, kiel Li?

²²Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

²³Kiu povas preskribi al Li vojon? Kaj kiu povas diri:Vi agis maljuste?

²³Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

²⁴Memoru, ke vi honoru Liajn farojn, Pri kiuj kantas la homoj.

²⁴Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

²⁵CXiuj homoj ilin vidas; Homo rigardas ilin de malproksime.

²⁵och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

²⁶Vidu, Dio estas granda kaj nekonata; La nombro de Liaj jaroj estas neesplorebla.

²⁶Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

²⁷Kiam Li malgrandigas la gutojn de akvo, Ili versxigxas pluve el la nebulo;

²⁷Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

²⁸Versxigxas la nuboj Kaj gutas sur multe da homoj.

²⁸skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

²⁹Kaj kiam Li intencas etendi la nubojn Kiel tapisxojn de Sia tendo,

²⁹Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

³⁰Tiam Li etendas sur ilin Sian lumon Kaj kovras la radikojn de la maro.

³⁰Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

³¹CXar per ili Li jugxas la popolojn Kaj donas ankaux mangxajxon abunde.

³¹Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

³²Per la manoj Li kovras la lumon Kaj ordonas al gxi aperi denove.

³²I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

³³Antauxdiras pri gxi gxia bruo, Kaj ecx la brutaroj, kiam gxi alproksimigxas.

³³Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.