French 1910

Paite

Genesis

3

1Le serpent était le plus rusé de tous les animaux des champs, que l'Eternel Dieu avait faits. Il dit à la femme: Dieu a-t-il réellement dit: Vous ne mangerez pas de tous les arbres du jardin?
1Huan, Toupa Pathianin gam sa a bawl tengteng lakah gul a gitlouhpil pen hi, Huchiin, aman numei kiangah, Pathianin, Huana sing gah himhim na ne ding uh ahi kei, chi ahi maw? a chi a.
2La femme répondit au serpent: Nous mangeons du fruit des arbres du jardin.
2Huan, numeiin gul kiangah chilou e, huana sing gahte nethei mah ung:
3Mais quant au fruit de l'arbre qui est au milieu du jardin, Dieu a dit: Vous n'en mangerez point et vous n'y toucherez point, de peur que vous ne mouriez.
3Huan laizanga sing gah bel Pathianin, Na ne ding uh ahi kei, khoih leng na khoih ding uh ahi kei, huchilouinjaw na si ding uh chi aka, a chi a.
4Alors le serpent dit à la femme: Vous ne mourrez point;
4Huan, gulin, numei kiangah, Si zenzen lou e:
5mais Dieu sait que, le jour où vous en mangerez, vos yeux s'ouvriront, et que vous serez comme des dieux, connaissant le bien et le mal.
5Na nek ni ua pat na mit uh hongvak dia, a sia leh a pha theiin Pathian bangin na hongom ding uh chih Pathianin thie kilkel eive, a chi a.
6La femme vit que l'arbre était bon à manger et agréable à la vue, et qu'il était précieux pour ouvrir l'intelligence; elle prit de son fruit, et en mangea; elle en donna aussi à son mari, qui était auprès d'elle, et il en mangea.
6Huchiin, numeiin, sing gah nek theih ahi chih leh, mithip tak ahi chih leh, mi pilsak dinga sing gah etlahhuai ahi chih a theihin a gah khenkhat a loua, a neta; huan, a pasal kiangah leng a pia hi, aman leng a ne teita hi.
7Les yeux de l'un et de l'autre s'ouvrirent, ils connurent qu'ils étaient nus, et ayant cousu des feuilles de figuier, ils s'en firent des ceintures.
7Huchiin, a nih un a mit uh a hongvaka, vuaktang ahih uh a hongkitheita ua; huchiin theipi nah a khuikhawm ua, puan a kibawl tawm uhi.
8Alors ils entendirent la voix de l'Eternel Dieu, qui parcourait le jardin vers le soir, et l'homme et sa femme se cachèrent loin de la face de l'Eternel Dieu, au milieu des arbres du jardin.
8Huan, Toupa Pathian, huana nitklam ni nema vak aw a ja ua; huchiin, Adam leh a jiin huana sing lakah Toupa Pathian ana kibuk santa uh.
9Mais l'Eternel Dieu appela l'homme, et lui dit: Où es-tu?
9Huan, Toupa Pathianin Adam a sama, a kiangah, kaw om na hia? a chi hi.
10Il répondit: J'ai entendu ta voix dans le jardin, et j'ai eu peur, parce que je suis nu, et je me suis caché.
10Huan, aman, Huana na aw ka jaa, vuaktanga om ka hih jiakin ka laua; huchiin ka buta hi, a chi hi.
11Et l'Eternel Dieu dit: Qui t'a appris que tu es nu? Est-ce que tu as mangé de l'arbre dont je t'avais défendu de manger?
11Huan, aman, vuaktang na hih kuan honhilh ahia? Sing gah nek louh hial ding ka chih ne na hita maw? A chia.
12L'homme répondit: La femme que tu as mise auprès de moi m'a donné de l'arbre, et j'en ai mangé.
12Huan, Adam in, Honompih dinga non numei piakin sing gah a hon piaa, ne kei ve, achi a.
13Et l'Eternel Dieu dit à la femme: Pourquoi as-tu fait cela? La femme répondit: Le serpent m'a séduite, et j'en ai mangé.
13Huai, Toupa Pathianin, numei kiangah, Na thil hih hi bangchidan ahia? A chi a. Huan, numeiin, gulin honkhema, ne kei ve, a chi hi.
14L'Eternel Dieu dit au serpent: Puisque tu as fait cela, tu seras maudit entre tout le bétail et entre tous les animaux des champs, tu marcheras sur ton ventre, et tu mangeras de la poussière tous les jours de ta vie.
14Huan, Toupa Pathianin, gul kiangah, hichibanga na hih jiakin gan tengteng leh gam sa chiteng lakah hamsiatin na om tuanse dinga, khupbohin na pai gige ta dia, na dam sungin leivui na nek ding ahi;
15Je mettrai inimitié entre toi et la femme, entre ta postérité et sa postérité: celle-ci t'écrasera la tête, et tu lui blesseras le talon.
15Huan, nang leh numei ka hon kidou sak dinga, na suante leh a suante leng ka kidou sak lai ding; huaiin na lutang a sidup sak dinga, nang a khetul na sidup sak ding, a chi a.
16Il dit à la femme: J'augmenterai la souffrance de tes grossesses, tu enfanteras avec douleur, et tes désirs se porteront vers ton mari, mais il dominera sur toi.
16Numei kiangah, Na haksatna leh na naupaina nakpiin ka pungsak dinga; haksa takin ta na nei gige dinga; himahleh na deihlam na pasal lam ahi dinga, aman na tungah thu a nei gige ding, a chi hi.
17Il dit à l'homme: Puisque tu as écouté la voix de ta femme, et que tu as mangé de l'arbre au sujet duquel je t'avais donné cet ordre: Tu n'en mangeras point! le sol sera maudit à cause de toi. C'est à force de peine que tu en tireras ta nourriture tous les jours de ta vie,
17Huan, Adam kiangah, Na ji thu na mana, sing khat, A gah na ne ding ahi kei, chia Ka hon thupiak, a gah na nek jiakin leitung nang jiakin hamsiatin a omta hi; na dam Sung tengin gim taka semin a gah na neta ding;
18il te produira des épines et des ronces, et tu mangeras de l'herbe des champs.
18Ling leh loulingneite leng a hon omsak ding; huan, leia anteh na neta ding
19C'est à la sueur de ton visage que tu mangeras du pain, jusqu'à ce que tu retournes dans la terre, d'où tu as été pris; car tu es poussière, et tu retourneras dans la poussière.
19Hun, leitunga na kiknawn masiah na maia kho-ul luang puappuapin an na neta ding; leitunga kipana lak khiak lah na hi ngala: leivui na hi a, leivui ah na kiknawn ding ahi, a chi hi.
20Adam donna à sa femme le nom d'Eve: car elle a été la mère de tous les vivants.
20Huan, Adamin a ji, mi hing tengteng nu a hih jiakin, a min dingin Evi a sa hi.
21L'Eternel Dieu fit à Adam et à sa femme des habits de peau, et il les en revêtit.
21Huan, Toupa Pathianin, Adam ading leh a ji a dingin savun puannaktualte a bawlsaka, a silhsak hi.
22L'Eternel Dieu dit: Voici, l'homme est devenu comme l'un de nous, pour la connaissance du bien et du mal. Empêchons-le maintenant d'avancer sa main, de prendre de l'arbre de vie, d'en manger, et de vivre éternellement.
22Huan, Toupa Pathianin, Ngai un, pasal a sia leh a pha theiin ei bang a hong hita; tuin a khuta sawkin, hinna sing gah loua nein, khantawnin a hing kha ding, a chi a,
23Et l'Eternel Dieu le chassa du jardin d'Eden, pour qu'il cultivât la terre, d'où il avait été pris.
23Huaijiakin, Toupa Pathianin amah a lak khiakna lei let dingin Eden huan akipan a sawlkheta hi,Huchiin pasal a delhkhetaa; huan, hinna sing lampi veng dingin Eden huan suahlam pangah Cherubimte leh mei namsau kilek jualjual a omsakta hi.
24C'est ainsi qu'il chassa Adam; et il mit à l'orient du jardin d'Eden les chérubins qui agitent une épée flamboyante, pour garder le chemin de l'arbre de vie.
24Huchiin pasal a delhkhetaa; huan, hinna sing lampi veng dingin Eden huan suahlam pangah Cherubimte leh mei namsau kilek jualjual a omsakta hi.