French 1910

Paite

Job

14

1L'homme né de la femme! Sa vie est courte, sans cesse agitée.
1Mihing numei apan piang nite tawmchik ahia,
2Il naît, il est coupé comme une fleur; Il fuit et disparaît comme une ombre.
2Pak bangin hong dawn khiaa, a vuai nawn pah, limliap bangin a taia, a om gige kei.
3Et c'est sur lui que tu as l'oeil ouvert! Et tu me fais aller en justice avec toi!
3Huan mi huchibang tungah ma mit na hakin, nang toh vaihawmna ah kei non pi hia?
4Comment d'un être souillé sortira-t-il un homme pur? Il n'en peut sortir aucun.
4Thil nin akipanin kuan ahia thil siang la khe thei? Kuamahin.
5Si ses jours sont fixés, si tu as compté ses mois, Si tu en as marqué le terme qu'il ne saurait franchir,
5A nite sehsa ahi chih theiin, na kiangah a khate simna a oma, a kan theilouh dingin a gamgite na septa hi;
6Détourne de lui les regards, et donne-lui du relâche, Pour qu'il ait au moins la joie du mercenaire à la fin de sa journée.
6Amah en ken, a khawl theihna dingin, kiloh banga, a ni a hihkim matan.
7Un arbre a de l'espérance: Quand on le coupe, il repousse, Il produit encore des rejetons;
7Phuk paihin om mahleh, a hongsel nawn dinga, huaia ahiang nou a tawp kei ding, chih sing adin lametna lah a om ngala.
8Quand sa racine a vieilli dans la terre, Quand son tronc meurt dans la poussière,
8Huaia a zung lei ah upa mahleh, huaia a kungpi lei ah sita mahleh;
9Il reverdit à l'approche de l'eau, Il pousse des branches comme une jeune plante.
9Himahleh tui gim jiakin a hongnou thak dia, singsuan bangin bawkte a honnei khe nawn ding hi.
10Mais l'homme meurt, et il perd sa force; L'homme expire, et où est-il?
10Himahleh mihing a sia, a mang jel hi: ahi, mihingin kha a khaha, huan koiah a om a?
11Les eaux des lacs s'évanouissent, Les fleuves tarissent et se dessèchent;
11Tuipi akipan tuite a pai bangin, luipi bel a tula, a kang hi;
12Ainsi l'homme se couche et ne se relèvera plus, Il ne se réveillera pas tant que les cieux subsisteront, Il ne sortira pas de son sommeil.
12Huaimahbangin mihing a luma a thou kei hi: vante a om nawn louh matan, akhanglou kei ding uh, a ihmu uh leng a halhkhe sam kei ding uhi.
13Oh! si tu voulais me cacher dans le séjour des morts, M'y tenir à couvert jusqu'à ce que ta colère fût passée, Et me fixer un terme auquel tu te souviendras de moi!
13Aw Seol ah honna sel lechin aw, na thangpaihna aman masiah honna guk kep lechin, hun sehsa honna piain, kei hontheigige lechin aw;
14Si l'homme une fois mort pouvait revivre, J'aurais de l'espoir tout le temps de mes souffrances, Jusqu'à ce que mon état vînt à changer.
14Mi si leh, a hing nawn diam? ka galdouna leh nasepna ni tengteng ka ngak dinga, ka suahtakna a hongtun ma tanin.
15Tu appellerais alors, et je te répondrais, Tu languirais après l'ouvrage de tes mains.
15Non na sam dia, huan ka hondawng ding hi: na khut nasep non lunggulh ding hi.
16Mais aujourd'hui tu comptes mes pas, Tu as l'oeil sur mes péchés;
16Himahleh tuin ka kalsuante na sima: ka khelhna peuhmah na chiamteh hi.
17Mes transgressions sont scellées en un faisceau, Et tu imagines des iniquités à ma charge.
17Ip sungah ka tatlekna bilhin a oma, huan ka thulimlouhna na gonggak hi.
18La montagne s'écroule et périt, Le rocher disparaît de sa place,
18Huan mual puk bangmahlou a honghi taktaka, a mun akipanin suangpi suanin a om hi;
19La pierre est broyée par les eaux, Et la terre emportée par leur courant; Ainsi tu détruis l'espérance de l'homme.
19Tuiten suang a kiamsak ua; huaia dimletten leia leivui a tai mang uh; huan mihing lametna na hihsia hi.
20Tu es sans cesse à l'assaillir, et il s'en va; Tu le défigures, puis tu le renvoies.
20Khantawnin amah na zou a, a paia; a mel na lamdang saka, amah na sawl mang hi.
21Que ses fils soient honorés, il n'en sait rien; Qu'ils soient dans l'abaissement, il l'ignore.
21A tapate zahin a om ua, aman a theikei; hihniamin a om ua, himahleh aman amau ahi chih a theikei.Himahleh a tunga a sain natna a neia, huan a sunga a khain a sun hi.
22C'est pour lui seul qu'il éprouve de la douleur en son corps, C'est pour lui seul qu'il ressent de la tristesse en son âme.
22Himahleh a tunga a sain natna a neia, huan a sunga a khain a sun hi.